Refuserat
 
     
 

 

Refuserat av Dagens Nyheter

Vilket är det sakliga underlaget för DN:s kampanj mot den kubanska revolutionen?

DN:s kulturredaktion driver sedan en längre tid en kampanj för att få oss att förstå att den kubanska revolutionen är något förfärligt som snarast bör omkullkastas. Kulturredaktionen har fått benäget bistånd av ledarsidan som bedrivit en kampanj om förbjudna Pippi-böcker på Kuba och för fria bilbiotek på ön. DN:s kampanj kan kanske lura en och annan som inte själv orkar söka information från andra källor. Men i själva verket behöver man bara skrapa lite på ytan så faller DN:s kampanj ihop som ett korthus.

Amerikanen Pete Bohmer besökte Kuba senast sex veckor i april och maj i år. Han mötte ett land och ett folk som trots alla svårigheter är fast beslutet att försvara sin nationella suveränitet. Bohmer slätar inte över några av problemen på Kuba. Han skriver om den katastrof som Sovjetunionens sammanbrott innebar för Kuba. I ett enda slag förlorade Kuba ungefär hälften av all handel med omvärlden. Näringsintaget per invånare sjönk dramatiskt och flera hundra kubaner, huvudsakligen alkoholister, blev blinda till följd av en sjukdom som orsakas av närings- och vitaminbrist. En kubansk läkare har berättat om hur han under denna tid gick till sängs hungrig varje kväll och sköljde ned vatten utblandat med socker för att hålla den värsta hungern borta. Detta var den så kallade "speciella perioden". Kuba tvingades tänka om på flera områden. Privata entreprenörer hat kommit att tillåtas på alla områden utom sjukvård, utbildning och militären. Detta har i sin tur resulterat i att man tvingats införa en inkomstbeskattning. Inom jordbruket arbetar såväl vanliga bönder och kooperativ med utgångspunkt från marknadsekonomiska principer. Vidare har man genomfört en massiv satsning på turismen.

Dessa åtgärder har satt fart på den ekonomiska tillväxten, men flertalet kubaner har det fortfarande sämre än innan Sovjetunionens fall. Inkomstklyftorna har också ökat dramatiskt och arbetslösheten har ökat. De som arbetar inom turistnäringen har tillgång till dollar och kan tjäna mer än en läkare. Flera hårt arbetande bönder har blivit rika med kubanska mått och har skaffat sig bil och andra medelklassattiraljet. Försämringarna som många upplever märks dock på att den mängd mat som man kan köpa billigt på sin libreta (ett slags ransoneringskort) har minskat och inte längre räcker hela månaden. Man måste kompleteringshandla på de privata jordbruksmarknaderna.

Men skillnaderna gentemot andra länder i Latinamerika som genomgått liknande ekonomiska svårigheter är ändå slående: Kuba har kunnat fortsätta att förbättra sitt utbildningssystem som redan tidigare var Latinamerikas överlägset bästa - bland annat har man minskat maxantalet elever i varje klass till 20. Vidare är brottsligheten trots de ökande klyftorna fortfarande oerhört låg. Många kvinnor liftar till exempel till jobbet varje dag. I övriga Latinamerika är brottsligheten ett av de allra största problemen - i tex Honduras har den orsakat utbrott av kollektiv hysteri. Sedan ett bussbolag låtit beskjuta en buss tillhörande en konkurrent och flera människor dödats utbröt total panik i en av landets storstäder när man firade av några raketer på en fest. Ryktet om ännu mer beskjutning spreds snabbt och alla skolor tvingades stänga en hel dag. I Honduras finns en TV-kanal som visar reportage om våldsbrott i landet från morgon till kväll. Kubansk TV har som jämförelse två utbildnings- och kulturkanaler.

Även inom sjukvården har förbättringarna fortsatt. Kuba har utvecklat vacciner mot tropiska sjukdomar som är ointressanta för kommersiella läkemedelsoblag och spädbarnsdödligheten har fortsatt sjunka. Vidare har Kuba ca 15,000 läkare som arbetar på andra håll i Latinamerika och Tredje världen. 7,000 latinamerikaner läser gratis till läkare vid Latinamerikanska Läkarhögskolan i Havanna och har förbundit sig att arbeta minst fem år i eftersatta områden i sina hemländer.

DN:s Pippikampanj framstår som rent komisk om man jämför den med fakta. USA-bilbliotekarier som besökt Kuba (se länk nedan) har rest runt med listor på påstått förbjudna böcker men aldrig haft några svårigheter att hitta dessa böcker på kubanska bibliotek. De konstaterar vidare att Kubas bibliotek ökat från 32 före revolutionen till över 400 idag. Vad gäller Pippi så publicerade DN självt en artikel för några år sedan om hur kubanska barn skriver brev till sin vän Astrid Lindgren. Hela Pippi-kampanjen skulle ha rasat ihop om inte DN refuserat debattinlägg från svenska bibliotekarier som nyligen besökt Kuba och där själva sett hur Astrid Lindgrens böcker störtexponeras i kubanska bibliotek - och som även kunde dokumentera det med bildbevis.

Hur är det förresten med DN:s solidaritet med vanliga, fattiga kubaner? När skrev tidningens kultur- och ledarskribenter senast en artikel som vädjade om att Sverige ska återuppta biståndet till Kuba, så att vi bland annat kan bistå offren för de återkommande orkanerna och även hjälpa Kuba att skicka fler läkare till länder som Venezuela (där Kuba redan har 13.000 läkare och annan sjukvårdspersonal), till Honduras där 200 kubanska läkare har halverat spädbarnsdödligheten i eftersatta områden på landsbygden som tidigare helt saknade tillgång till sjukvård och till länderna söder om Sahara där Kuba, enligt en artikel nyligen av fd chefen för USA:s intressekontor i Havanna, Wayne S. Smith, Kuba gjort mer än något annat land i världen för att hjälpa offren för AIDS-epidemin.

Och vad var det DN:s korrespondent Leif Norrman skrev om den intensifierade kampen mot AIDS i Uganda. Landets president lät skicka 60 soldater för att tränas på Kuba. I Uganda kostar ett blodprov 2 dollar och det har få råd med så ingen av soldaterna hade AIDS-testats. På Kuba är blodproven gratis och det visade sig att 2/3 av soldaterna var HIV-positiva. Då insåg Ugandas president att situationen var allvarlig och började ta krafttag.

Sveriges bistånd till Kuba stoppades som en protest mot att Kuba skickade soldater till Angola för att hejda den rasistiska apartheidregimen i Sydafrikas överfall på landet. Sydafrika hade övertalats av Henry Kissinger att anfalla men Kubas oväntade drag satte stopp för rasistregimens militära expansion i Södra Afrika och var enligt Nelson Mandela en av de avgörande faktorerna bakom rasistregimens fall. Idag har USA slutit fred med sin forna fiende i Angola och slutat stödja sina tidigare vänner i UNITA (högerrebeller som med stöd från USA och Sydafrika bekämpade Angolas vänsterregering), så Sverige kan inte rimligen ha någon som helst anledning kvar att fortsätta svika Kuba tvärtemot de löften om solidaritet som Olof Palme avgav vid sitt besök på ön.

Björn Blomberg

Infört på ELAK 2004-11-03

 

tillbaka till REFUSERAT     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-11-03