Refuserat
 
     
 

 

Refuserat av Svd, Aftonbladet m fl

Vart tog Olof Palme vägen?

I denna sköna, nya värld verkar det vara helt rumsrent att medverka i USAs politik att störta obekväma regeringar i svagare länder. Anfallskrig, ockupation, hemliga fångläger, tortyr, hemlig avlyssning, lögner, medborgarspioneri, avrättningar av utvecklingsstörda, rasism, brott mot den egna grundlagen och mot internationell rätt ­ inget tycks lägga hämsko på den rika världens tilltro till USAs demokratiska syften. Och den fattiga räknas inte.

Så när en USA-finansierad ”International Committee for Democracy in Cuba” arrangerar en konferens i Sveriges Riksdagshus för ”demokratisk förändring på Kuba” verkar det helt i sin ordning inte bara för borgerliga alliansen utan också för SAP och Olof Palmes Internationella Center.

Bland de inbjudna finns minst en medlem i Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, CANF. Han tillhör de som i augusti 2003 i ett brev till George W Bush krävde skärpt krigföring mot Kuba. Om inte kraven uppfylldes sade sig CANF inte kunna garantera fortsatt stöd till presidenten. Men de tillgodosågs omgående. Bush tillsatte en kommission för att innan presidentvalet ta fram ett program för hårdare ekonomisk och propagandakrigföring mot Kuba. Det presenterades i maj, och verkställdes i juli 2004, men en lång rad inskränkningar i både USA-medborgares och kubaners rättigheter.

ICDC:s konferens ställer frågan: "Democratic Change in Cuba: Who are the actors?". En motfråga kunde vara: Vad för slags demokrati kan främjas av sådana aktörer? Kuba är ett fattigt land, utsatt för en långvarig ekonomisk blockad av världens supermakt, det är självklart inget paradis och har många problem. Men att Kuba också har enastående framgångar på många områden som är avgörande för människors välfärd är det bara de mest extrema motståndarna som ifrågasätter. Frågan är om Sverige vill stödja utvecklingen av det goda eller rasera det genom att acceptera och medverka i USAs planer.

CANF är en av de mäktigaste lobbygrupperna i USA. De pumpar in miljontals dollar i valkampanjerna och spelade stor roll i de manövrer i Florida som förde W Bush till makten 2000. CANF var djupt inblandad i USA:s smutsiga krig i Centralamerika och i Iran- Contras affärens vapen- och knarksmuggling. CANF stod bakom en rad bombattentat mot kubanska turistinstallationer för några år sedan, varvid flera människor skadades och en ung italiensk turist dödades. Ledande CANF-medlemmar har visat sig ha direkta kopplingar till många attentatsförsök mot den kubanske presidenten.

CANF har finansierat västra halvklotets mest ökända terrorist, Luis Posada Carriles, inblandad i mängder med mord. Det kanske mest avskyvärda brottet var sprängningen av ett kubanskt passagerarplan 1976 som Carriles organiserade från Caracas, Venezuela. Carriles befinner sig nu i USA och Bush-administrationen skyddar honom från utlämning till Venezuela där han med CIAs hjälp lyckades fly från rättegången.

I somras utsåg Bush-regimen Caleb McCarry att vara USAs ståthållare på Kuba för att ­ ”när ordningen återställts” - bjuda ut landet till USA-bolagen. För att komma dithän har USA öppet avsatt nästan 60 miljoner dollar årligen. Av dem är ca 5 miljoner öronmärkta för att stödja organisationer som ICDC och konferenser som den i riksdagshuset för att skapa internationellt stöd för USAs Kuba- politik.

ICDC har skapats av tjeckiska ”People In Need” (PIN) med samma adress i Prag. PIN delfinansieras av ”Freedom House” och ”Center for a Free Cuba” i USA, båda med anslag från den federala budgeten, och med styrelsemedlemmar med nära anknytning till CANF. PIN får också direkta anslag från USA, via USAID, NED (National Endowment for Democracy) och från USA:s ambassad i Prag.

PIN/ICDC uppmanar till turistbojkott av Kuba och stöder energiskt USA:s ekonomiska blockad. FN:s generalförsamling har 14 år i rad fördömt blockaden som ett brott mot internationell lag, nu senast 2005 med 182 länder mot fyra: USA, Israel, Marshallöarina och Palau. Ändå får de krafter som stödjer denna kriminella politik medverka i en propagandakonferens i svenska riksdagshuset.

I stora delar av världen minns man Olof Palme för hans stöd för de små nationernas rätt till självständighet, mot supermakternas dominans. Man minns honom för hans stöd till befrielsekampen i Vietnam, Afrika och Centralamerika, för hans avsky mot Latinamerikas USA-installerade militärdiktaturer och för hans stöd för Kubas oberoende. Att till och med Olof Palmecentret är medarrangör till en konferens för att avskaffa detta oberoende är en tragisk påminnelse om hur Sverige har förändrats sedan hans död för tjugo år sedan. Socialdemokraterna har uppenbarligen inte längre någon egen Kuba-politik.

Eva Björklund

Infört på ELAK 2006-02-08

 

tillbaka till REFUSERAT     eller     uppåt

 

 
© 2006 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2006-02-08