Refuserat
 
     
 

 

Refuserat av Sundsvalls tidningar

”Största möjliga tyysstnad”

”Ordningen” i Haiti är återställd. Den massiva mediabevakningen före och under statskuppen har upphört. En nyhetsbevakning präglad av vinklad desinformation. Kritiken av Aristides regim med uppgifter från ”oppositionens” propaganda dominerade. USA:s och Frankrikes finansiering och stöd av ”upproret” tonades ner, eller uteblev helt. För information om Haiti är vi nu hänvisad till webbsajter, ex. www.latinamerika.4t.com

Aristide vann presidentvalet år 2000, med överväldigande folkligt stöd. Då han trots alla varningar envisades med att genomföra sitt sociala reformprogram, inleddes ett destabiliseringsprogram som kulminerade med statskuppen i slutet av februari 2004. Aristide kidnappades och fördes till Centralafrikanska Republiken. CARICOM, samarbetsorganisation för 15 länder i Karibien, vägrar att godkänna Gerard Latortues kuppregim, och kräver att Aristide återinsätts fram till nästa val som skulle äga rum 2006.

Aristidanhängarna vädjade efter kuppen till USA:s utrikesminister Colin Powell om att avväpna kuppmakarna, då man vis av erfarenhet, befarade inledningen till ett folkmord. Powell vägrade. Ledarna av dödsskvadronerna från 80-talet, några utbildade i mord, och tortyr i USA:s ”School of the Americas”, har framträdande roller i den nya regimen. Uppgifterna om vad som hänt sedan kuppen är knapphändiga. Enligt en rapport av advokater från USA, som besökt Haiti efter kuppen, mördades enbart under mars månad minst 1000 haitier. Mörkertalet är totalt, då ingen törs efterfråga försvunna. Rapporten är publicerad av internettidningen Haiti Progress Kuppmakarna avser tydligen att eliminera varje spår av Aristides reformpolitik och anhängare.

Aristide avskaffade 1995 armén, som slukade 40% av Haitis statsbudget. En läkarhögskola startad av Aristide har efter kuppen stängts. De kubanska läkare som arbetar på Haitis landsbygd, vägrar trots riskerna att avbryta sitt uppdrag. Vad gör FN, EU, organisationer som Amnesty, Reportrar utan gränser med fler? Vem ställer krav på omedelbara insatser av FN observatörer? Tystnaden och samförståndet med USA:s och Frankrikes intressen i Haiti, är ännu ett exempel på EU:s USA-anpassliga utrikespolitik.

Haitis historia av gränslöst förtryck, och Kubas erfarenheter av kolonialt beroende före 1959, ger en föraning om vad som skulle kunna hända om USA:s kampanj mot Kuba utvidgas till militärt ingripande. En invasion kombinerad med terrorbombning av kubansk infrastruktur för att knäcka motståndsviljan? Därefter insats av miamibaserade exilkubanska terroristorganisationer för att eliminera regimtrogna kubaner. En upprensning under ledning och skydd av USA:s ockupationstrupper. Införandet av USA:s modell för ”demokrati” i Latinamerika, skulle på Kuba sannolikt kosta 10 000-tals liv. Men dagens Kuba är ingen ”bananrepublik”. Kubanerna är berättigat stolta över sina framsteg, och befolkningen skulle försvara sitt fortsatta oberoende. Haiti beläget c:a 5 mil sydost om Kubas sydspets, är för kubanerna ett närliggande avskräckande exempel på hur framtiden skulle kunna gestalta sig, om man ger upp sin självständighet och oberoende.

USA bär tveklöst det största ansvaret för folkmordspolitiken på Haiti, En liknande, men ännu grövre och brutalare teknik för destabilisering, än den som har använts mot Kuba i 45 år. Våra inhemska medier och organisationer som prioriterar propagandastöd till denna gemena politik mot Kuba, under förevändning av att stödja demokrati och mänskliga rättigheter: Saknar helt trovärdighet, så länge de tiger om de verkliga brotten mot mänskliga rättigheter. På Haiti, Colombia, Tjetjenien, för att ta några aktuella exempel.

Torsten Skalin

Infört på ELAK 2004-07-07

 

tillbaka till REFUSERAT     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-07-07