Medlem i Svensk-kubanska föreningen ELAK -- Lars Ohly Borde Förklara För Tv-Tittarna Varför Kuba Har Rätt Till Nationellt Självbestämmande
  Refuserat
 
     
 

 

Refuserat av Aftonbladet
Nedbantat version publicerat av Stockholms Fria 041023

Lars Ohly Borde Förklara För Tv-Tittarna Varför Kuba Har Rätt Till Nationellt Självbestämmande

Vänsterledaren Lars Ohly gjorde en rätt slät figur härom dagen när han intervjuades om Kuba av en av våra statliga TV-kanaler. Själv är han enligt TV-reportaget medlem av svenskkubanska föreningen, men i intervjun hamnade han i en försvarsposition och påstod bland annat att det skulle finnas vänsterpartister som har en romantiserad syn på Kuba.

Jag vet inte om det är sant. Men jag har i varje fall ännu inte träffat på någon medlem i Svensk-kubanska föreningen som verkar ha en romantiserad syn på Kuba. Kuba präglas liksom andra länder i tredje världen av sociala och politiska motsättningar. Men Kuba har - på gott och ont - valt att lösa sina problem på ett annat sätt än de flesta andra fattiga länder i regionen. Debatten om Kuba handlar inte, som TV-reportern tycks ha trott, om vi ska införa det kubanska systemet i Sverige utan om huruvida Kuba och andra fattiga länder ska ha rätt att lösa sina problem på sitt eget sätt.

Alternativet är ständiga interventioner från oss i de rika länderna, som i Guatemala 1955 då amerikanska terrorbombningar drev bort en folkvald regering som försökte införa ett visst minimum av social rättvisa, som i Chile 1973 då en CIA-stödd kupp drev bort Allendes folkvalda regering, som i Venezuela 2002 då USA och Spaniens regeringar stödde en blodig kupp mot Chavez' folkvalda regering eller i Haiti i februari i år då USA-stödda fd militärer och dödsskvadroner drev bort en folkvald regering som byggt fler skolor än i hela landets tidigare historia. Amerikanska ockupationsstyrkor ockuperade betecknande nog omgående en läkarhögskola för landets fattiga som Aristide låtit starta och lärare från bland annat Kuba och nära 300 haitiska elever hade inte längre något universitet att gå till.

Nu översköljs Haiti av en våg av arresteringar och politiska mord riktade mot den demokratiska regeringens anhängare. Enbart den 1 oktober mördades två Lavalas-anhängare av USA-stödda dödsskvadroner. En kvinna i 60-årsåldern sköts ihjäl utanför sitt hem. Mängder av Lavalas-politiker sitter inspärrade utan att ha fått reda på vad de anklagas för. Men alla dessa offer för en antidemokratisk statskupp understödd av USA, Frankrike och Kanada är ointressanta för svensk TV. Och att de skulle vilja rapportera om de hundratals kubanska läkare i Haiti som förser 75 % av befolkningen där med sjukvård är ännu mera otroligt.

De kubanska revolutionärerna hade sett vad som hände i Guatemala 1955. De kämpade för ett samhälle med social rättvisa och där de fattiga har tillgång till sjukvård och utbildning. Kuba har utvecklat ett samhällssystem med obestridliga auktoritära inslag. Det förekommer till exempel inga direkta presidentval med fler än en kandidat. Men faktum är att utan dessa auktoritära inslag är det tveksamt om den kubanska revolutionen skulle ha överlevt. Kuba kunde mycket väl ha blivit ett nytt Guatemala eller ett nytt Haiti. Förmodligen är många kubaner tacksamma för att så inte blev fallet. Annars skulle nog inte över 90 % av befolkningen regelbundet gå och rösta i landets demokratiska val (såväl i de lokala med flera kandidater som i nationella val som verkar fungera mera som folkomröstningar om systemets fortbestånd).

Det är inte i många länder i Latinamerika som USA tolererat en utveckling mot större social rättvisa. Costa Rica är obestridligen ett exempel, men CIA betecknade den demokratiska revolutionen där som "ondskefull". Venezuela är, trots USA:s motstånd, påväg i samma riktning som Costa Rica.

Det finns gigantiska problem i de fattiga länderna som sällan eller aldrig omnämns i TV eller ledande tidningar i Sverige. Ett av dem är att läkare och lärare i de fattiga länderna vägrar att arbeta på landsbygden. Miljoner människor där saknar tillgång till såväl utbildning som sjukvård. Regeringarna kan inte lösa detta problem inom ramen för de demokratiska system som finns. I Honduras demonstrerade 35.000 lärare dag efter dag i somras. De vill ha högre lön. Men de vill inte arbeta på landsbygden, och regeringen måste använda alla resurser som skulle behövas för att utbilda lärare som vill arbeta på landsbygden till att tillgodose lärarnas lönekrav. Annars blir det inga lärare i städerna heller.

I denna tragiska situation har Kuba blivit ett stöd för såväl regeringar som befolkningar i Tredje världen. Kuba låter gratis utbilda tusentals latinamerikanska läkare som lovat att återvända till fattiga områden i sina hemländer och man har bidragit till mängder av alfabetiseringskampanjer. Kuba skickar också 1000-tals läkare till fattiga landsbygsområden och slumområden i städernas utkanter runt om i Latinamerika. Bland annat har man skickat över 10.000 läkare till Venezuela. Nyligen anlände en delegation kubanska läkare till Paraguay där de ska arbeta i ett av de mest eftersatta områdena på landsbygden. Kuba utför också gratis sjukvård åt tusentals personer som reser till Kuba efter överenskommelser med regeringar världen över. Bland annat har över 10.000 offer för Tjernobyl fått vård på Kuba.

För alla dessa ansträngningar har Kuba mött en enorm respekt i Latinamerika. Kubas inflytande på lokala eliter runt om i Latinamerika ska heller inte underskattas. Samtidigt som Honduras fördömde Kuba inför FN:s kommission för mänskliga rättigheter var landets första dam på besök på Kuba. Hon har engagerat sig hårt för Honduras' gatubarn och sökte stöd och hjälp från kubanska experter som bland annat specialiserat sig på att hjälpa barn som blir utsatta för våld och sexuella övergrepp i hemmet. Hon fick också ta emot en protestskrivelse från honduranska läkarstudenter i Havanna, som vände sig mot sin regerings Kuba-kritiska skrivelse om mänskliga rättigheter (som i vanlig ordning hade författats i Washington och syftade till att legitimera USA:s fortsatta ekomiska blockad mot Kuba).

Är det något vi lär oss av historen så är det att utan social och ekonomisk utveckling sä är det inte mycket bevänt med demokratin. I arbetslöshetens Tyskland på 1930-talet så var det den gode borgaren Hindenburg som tyckte att det till sist var dags att "ge Hitler en chans". Man frågar sig hur alla dessa demokratiska länder i Latinamerika ska kunna bli goda demokratier utan att miljoner människor får lära sig läsa ordentligt. Hur ska fattiga, outbildade människor kunna sätta sig in i de politiska fågorna? Hur ska de ens kunna försvara sig mot storgodsägare som bestämmer att det är onödigt för deras barn att gå i skola eftersom de ändå ska arbeta av skulder som deras föräldrar och farföräldrar dragit på sig ? Hur ska de kunna skaffa sig kunskap om hur de förebygger de vanligaste barnsjukdomarna? Hur ska de kunna skaffa sig kunskap om barnbegränsning (något syndigt enligt kyrkans predikningar)?

Frågorna är många. Men de är ingenting som kommer att tas upp av vår statliga svenska TV.

Björn Blomberg

Infört på ELAK 2004-11-01

 

tillbaka till REFUSERAT     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-11-01