Refuserat av Göteborgs Posten

Skrivbordsliberalerna och Kuba

Jag skulle kunna hitta på oräkneliga fler frågor. Visst är det något i den skrivbordsliberala världsbilden som inte stämmer.

Demokrati. Ett vackert ord. I Sverige betydde det en social kompromiss mellan privilegierade och underprivilegierade. Så sällan I Latinamerika med undantag för 1-3 länder, bl a Costa Rica (men först efter ett blodigt inbördeskrig där den gamla eliten besegrades). Nu behöver eliterna demokratin för att legitimera sitt brutala styre och sina korrupta privilegier. Och USA behöver som Venezuelas vicepresident Rangel helt riktigt påpekar demokratin för att legitimera den lyliberalism som man envetet försöker påtvinga regionen.

Liberaler kallar dom sig, Lars Borgström & co. Villeda Morales var också liberal och hängiven antikommunist. 1957 valdes han till president i Honduras. Blev inbjuden till Vita huset av Kennedy. Drömde om ett organiserat, modernt samhälle. Satte igång en jordreform av samma slag som lyckats så väl i Costa Rica (men som krossades i Guatemala av en CIA-organiserad invasion). Statens lantmätare kartlade jordarna. För obrukad jord blev det att betala skatt. Odlad jord berördes inte av reformen. Statens jordbruksinstitut köpte upp stora landområden som delades ut till fattigbönder. Reformen var omåttligt populär. Men inte inom den jordägande aristokratin och delar av den rika eliten och bland korrupta militärer. De senare genomförde en blodig militärkupp 1963 - givetvis ivrigt påhejade av CIA. Sedan dess har Honduras inte sett röken av någon verklig deltagande demokrati och så fort det blir lite torka kan man läsa om hur fattigböderna och deras barn dör av svält. Kuwait startade ett bevattningsprojekt för dessa fattigbönder. Honduras kanal 5 vågade som enda medium rapportera om fiaskot: Inget vatten kom fram, storgodsägarna vägrade låta ledningarna gå över deras egendomar. Så nu får bönderna fortsätta dö av den vidunderliga demokrati som Lars Borgström med flera hyllar.

I Guatemala välsignades folket med en av 1900-talets värsta etniska rensningar. Över 200 000 indianer mördades. Flera av bödlarna hade utbildats på USA:s Militärhögskola för Latinameika.

Men jordreformerna i Japan, Sydkorea och Taiwan - där gjorde väl USA en insats. Var inte de jordreformerna mer radikala än Villeda Morales eller till och med Huga Chavez? Jovisst, men de länderna ligger på betryggande avstånd från USA. I Latinamerika tillämpar USA en bisarr dominoteori om att krav på social rättvisa skulle kunna sprida sig till USA. Tänk om USA:s miljardärer tvingades betala lite mer skatt för att hjälpa AIDS-drabbade, svarta utan sjukförsäkring, narkomaner med flera. Hu, då! Castro har till och med erbjudit sig att skicka kubanska läkare till fattiga svarta småstäder i Mississippi-deltat där de svarta saknar tillgång till läkare. Hur ska USA kunna försvara sig mot detta fruktansvärda hot?

USA välkomnar flygplans- och båtkapare till USA och ger dem uppehållstillstånd. Men bara om de kommer från Kuba. När sedan Kuba avrättar några av terroristerna förväntas vi bli upprörda över det men inte över imperialistmakten som provocerade fram dessa avrättningar.

Enligt CIA skulle 1-1,5 miljoner kubaner flytta till USA om det var helt fri invandring. En motsvarande undersökning i El Salvador visade att 50 procent av befolkningen där skulle vilja göra samma sak. Enbart från Honduras beger sig varje dygn nära 200 personer över gränsen till Guatemala med drömmen om att ta sig in i USA illegalt. I Mexiko härjar mördarband som specialiserat sig på att mörda sådana illegala invandrare och när de illegala invandrarna åker fast måste de betala rejäla mutor till mexikanska poliser och domare - det har blivit en av deras viktigaste inkomstkällor. I Mexiko hävdar en undersökning att ca 50-70% av domarkåren är korrumperad. Medborgarrättskämpar och advokater mördas systematiskt av eliten. Domstolsväsendet dömer indianer som slåss för regnskogens bevarande till långa fängelsestraff för påhittade brott, advokaten Digna Ochoa som försvarar dem mördas. Men vi har inte rätt att vara upprörda. Det sker ju i en demokrati, på ett demokratiskt sätt. Precis som de svältdöda barnen i Guatemala, Honduras och Argentina.

Det finns ingen politisk frihet på Kuba påstår Borgström i GP. Wayne Smith, chef för USA:s intressekontor på Kuba under Carter, har en annan uppfattning. Han menar att Kuba går gradvis mot ett allt mer öppet samhälle. Över 100 000 kubaner reser utomlands varje år. Läkarna som arbetar 2 år i olika delar av Latinamerika väljer med få undantag att komma tillbaka till Kuba - varför lämnar de inte den hemska diktaturen? Kuba har fler kloster än före revolutionen, kristna samfund ger ut egna tidningar - helt ocensurerade. Flera oppositionsgrupper som inte samarbetar med USA:s regering tolereras och oppositionella behandlas avsevärt mildare än i många USA-stödda regimer runtom i världen. Miami Herald har publicerat en artikel "Democracy in the neighbourhoods" om den deltagande demokratin i Kuba med flera kandidater att välja på och möjlighet att avsätta styresmän som missköter sig efter namninsamlingar.

Men Lars Borgström ser inga nyanser på Kuba. Bara mörker. Till skillnad från det fascistiska Japan som kastade sig över sina grannländer i Asien. Där var det igen riktig diktatur vet han berätta i en annan artikel.

Skrivborsliberalerna behöver Kuba som nån sorts inrikespolitiskt slagträ. Verkligheten i Latinamerika befinner sig långt bort. Mycket långt.

Björn Blomberg
Medlem i Svensk-Kubanska föreningen

Infört på ELAK den 23 maj 2003

till REFUSERAT     eller     uppåt


© 2003 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://www.elak.svensk-kubanska.se       webmaster: di@j