Refuserat av Amnesty Press

Hur kan Amnesty bäst arbeta för mänskliga rättigheter på Kuba?

Jag är i grunden positiv till Amnesty och dess arbete. Det visas av att jag på sextiotalet var med att starta den första Amnestygruppen i Jönköping. Men mitt förtroende för Amnesty har minskat i samma takt som mitt engagemang för Kubas överlevnad ökat.

USA arbetar målmedvetet för att störta Kubas regering. Detta framgår i flera lagar som USA antagit under 90-talet. I den sk Helms-Burtonlagen deklareras detta mål helt öppet. Också hur en regimförändring ska komma till stånd. Det ska ske genom ekonomisk blockad, diplomatiska, politiska och propagandistiska åtgärder. Vidare genom mångmiljonstöd till exilkubanska grupper i USA och till oppositionella på Kuba. Som svar på antog Kubas parlament en lag som gör det olagligt att främja lagens syften, dvs att störta Kubas regering.

USA:s Latinamerika-politik styrs numera av ett tjugotal exilkubaner med intima kontakter med terroristgrupper i Florida, främst CANF. Denna organisation står bakom en rad mordförsök mot kubanska politiker och också bombattentat på Kuba. De senaste åren har USA kraftigt trappat upp angreppen. Det handlar inte bara om löften från president Bush att "lösa problemet Kuba", inte bara om uttalanden från guvernör Bush om att "efter Irak står Kuba på tur", inte bara en USA-ambassadör som säger att "Kuba bör lära av vad som hände Irak" osv. Det handlar också om lögner om att Kuba stödjer terrorism och om att Kuba utvecklar biologiska vapen. Men det handlar framförallt om hur USA:s högste diplomat på ön energiskt arbetar för att bygga upp en femtekolonn på Kuba. Denne Cason har farit runt som en skottspole för att organisera ett motstånd mot regeringen. Samtidigt har Cason sagt "när kubanerna kallar så kommer USA." Cason rapporterar till Washington och grupperna i Miami om hur arbetet fortskrider.

Både president och guvernör Bush har exilkubanerna i Miami att tacka för att de sitter där de sitter. De har en tacksamhetsskuld att betala och de behöver bli återvalda. Efter Afghanistan och Irak uppfattar Kuba hoten om direkt intervention som akut.

För någon månad sedan arresterade den kubanska polisen 75 personer som dömdes till fängelsestraff på mellan 6 och 28 år. Trots lösryckta citat, obekräftade uppgifter och en del uppenbara felaktigheter beskrivs det ovan sagda ganska balanserat i Amnestys rapport "Cuba - Essential measures? Human rights crackdown in the name of security" (medan Amnestys pressrelease från 3 juni ger en ensidig antikubansk bild).

Men det finns ett fundamentalt fel i Amnestys rapportering. Det grundläggande felet är att man kallar dessa 75 för "samvetsfångar". ("samvetsfångar är folk fängslade för sin tro eller på grund av etniskt ursprung, kön, färg, språk, nationellt eller socialt ursprung, ekonomisk status, födelse- eller annan status, som inte har förespråkat våld"). De 75 har inte dömts på grund av något av dessa kriterier. De är inte dömda för vad de sagt eller vad de tycker. De är dömda för sina handlingar. Dessa handlingar är mycket väl dokumenterade eftersom "dissident"-grupperna var infiltrerade av den kubanska säkerhetstjänsten. I rättegångarna lades bevismaterialet fram. De dömda har haft ett intimt samarbete med USA:s representation på ön. De har tagit emot instruktioner och pengar. De har tagit emot utrustning i form av datorer och faxar. De har tagit emot lyxartiklar. De har haft regelbundna möten på USA:s intressekontor. De har haft passerkort till intressekontoret och till Casons privata residens, och kunnat komma och gå 24 timmar om dygnet. De har rapporterat direkt till USA:s diplomater. De har arbetat för USA-finansierade propagandamedia i Miami. På vanligt svenskt språkbruk kallas detta spioneri, samarbete med främmande makt och quislingverksamhet. Hur kan man förneka Kuba rätten att försvara sig mot det öppna och uttalade hotet från världens enda supermakt?

Det finns fem kubanska politiska fångar. De har suttit i högsäkerhetsfängelser sedan 1998, långa perioder i isoleringsceller. Där har de spärrats in i flera månader under vidriga förhållanden; läckande toaletter, minimalt utrymme, ingen kontakt med omvärlden, inga fönster men skarpa lampor tända 24 timmar om dygnet. Två av de fem har under hela denna tid inte fått träffa sina fruar och barn. De är dömda till straff på upp till dubbel livstid. Deras försvarsadvokater har hindrats i sitt arbete. De sitter i USA. Deras "brott" var att de infiltrerade terroristgrupper baserade i Florida, och rapporterade om planerade attentat mot kubanska mål. De har genom detta förhindrat flera attentat och räddat liv. Men i USA går terroristerna fria, medan de som arbetat mot terrorism dömts i farsartade rättegångar till hårresande straff.

Amnesty och omvärlden riktar också skarp kritik mot Kuba för att tre dödsdomar nyligen verkställts. Ca 130 länder har dödsstraff. Både USA och Kuba hör till dessa. Avrättningar är avskyvärt. Bush har aldrig beviljat en enda nådeansökan. Däremot har Kuba inte tillämpat dödsstraffet på flera år. Men tyvärr har det akuta hotet från USA tvingat Kuba att göra det, och tre kriminellt belastade personer avrättades efter en våldsam båtkapning. Vad gjorde att Kuba bröt det fleråriga uppehållet i dödsstraffets tillämpande?

Kapningar av kubanska flygplan och båtar har inte förkommit på länge. Men så plötsligt skedde en rad sådana. Kaparna lämnas inte ut av USA. De straffas inte. Tvärtom, de behandlas som hjältar. De kapade flygplanen och båtarna lämnas inte heller tillbaka till Kuba, utan säljs i USA. De vanliga passagerarna och besättningsmännen erbjuds att stanna i USA. När man inte vill det, behandlas de som brottslingar. USA stryper alltmer möjligheterna till att legalt utvandra till USA, men främjar och uppmuntrar till kapningar. Samtidigt går USA ut och säger att "kapningarna är ett hot mot USA:s nationella säkerhet." Det betyder i klartext att USA ger sig rätten att angripa militärt. Kuba vill absolut inte ge USA en förevändning för ett militärt angrepp och såg ingen annan möjlighet än att efter en särskilt allvarlig kapning tillämpa lagens strängaste straff. Efter avrättningarna har inga fler kapningsförsök skett.

Efter 11 september har USA gett sig rätten att bomba självständiga nationer sönder och samman. Man har ett koncentrationsläger på Guantanamo-basen, en del av Kuba som ockuperas av USA. Man har fortfarande hundratals internerade i USA efter 11/9 2001. Man har utökat kontrollen av sina medborgare och övervakar boklån, bokköp och Internet. Hantverkare ska rapportera iakttagelser till myndigheterna. Alla dessa inskränkningar trots att USA:s kapitalistiska system inte på något sätt är hotat utifrån.

Kuba är det enda land i Latinamerika där USA inte lyckats tvinga fram sin vilja och tillsätta regering. Därför åtnjuter Kuba ett enormt anseende bland vanligt folk. Detta visades senast för några veckor sedan när Fidel Castro var i Argentina och hälsades av tiotusentals jublande argentinare. I Argentina har USA:s och Världsbankens politik genomdrivits, och i det en gång så rika landet breder svälten ut sig. Här, liksom på många håll i världen, framstår Kuba som ett exempel värt att följa. Fidel Castro är symbolen för att en annan, och bättre, värld är möjlig.

Från Argentina och Chile i söder, till Guatemala, Honduras, Salvador och Nicaragua i norr har latinamerikanerna bittert fått erfara vad det innebär när USA tillsätter sina samarbetsregeringar. På Kuba har USA ännu inte lyckats. I denna stund arbetar USA för att störta den folkvalde presidenten i Venezuela. USA blandar sig i Uruguays och El Salvadors valprocess och hotar öppet med åtgärder om folket skulle få för sig att komma ur ländernas djupa kris och fattigdom genom att, mot alla odds, rösta fram vänstern. Och att störta Kubas regering är USA:s viktigaste mål i Latinamerika.

Amnesty skulle ha kunnat spela en viktig roll i försvaret av Kuba, ett land som sedan mer än 40 år utsätts för USA:s underminerande verksamhet och försök att svälta kubanerna till underkastelse. Amnesty hade, genom att visa att de som dömts inte är samvetsfångar utan betalda samarbetsmän, haft stor betydelse för att motverka det hyckleri och den orättvisa behandling Kuba utsätts för av omvärlden. Istället används nu Amnesty som ett slagträ i debatten och som motivering för en rad straffåtgärder. Med högerpolitikerna Aznar och Berlusconi i spetsen har EU nyligen beslutat att straffa Kuba ekonomiskt och diplomatiskt. EU som aldrig diplomatiskt protesterat mot avrättningar av minderåriga i USA, som inte straffat Colombia där politiska mord sker dagligen, som inte protesterat mot utbredd tortyr i Mexico, som inte opponerat mot dödsskjutningar av ett tiotal demonstranter i Bolivia, som inte straffat Guatemala för de utbredda brotten mot mänskliga rättigheter, vilket bara under årets första månader medförde nio avrättningar, elva fall av tortyr, 14 dödshot och sex attentat. EU väljer Kuba som enda land i Latinamerika för sina repressalier. Det kan inte kallas för annat än hyckleri, dubbelmoral och feghet gentemot USA. EU silar mygg och sväljer kameler. Detta framgår också om man studerar Amnestys Amerika-översikt, där Kubas "MR-brott" får rimliga proportioner.

Vad gäller såväl politiska som sociala rättigheter är Kuba ett föredöme i Amerika. Trots de dödliga hoten mot det man uppnått garanterar Kuba fri sjuk- och hälsovård och social trygghet för alla sina medborgare. Man har ett folkligt deltagande och engagemang i de politiska processerna som saknar motstycke. Det är förklaringen till att man hittills lyckats motstå USA:s destabiliseringspolitik.

Lyckas USA och EU i sina ansträngningar att "demokratisera" Kuba, då kommer Kuba att åter bli som övriga Latinamerika: Utbildning och hälsovård blir förbehållen de rika. Gatubarn, tiggare och prostitution kommer att breda ut sig. Några få kommer att leva i överflöd och majoriteten i elände. Mänskliga rättigheter blir förbehållen de få rika. Majoriteten kommer att leva i misär och rättslöshet. Tortyr, "försvinnanden", rasism, jakt på gatubarn och politiskt misshagliga skulle bli vardagsmat.

Amnesty skulle kunna spela en viktig roll i skyddet av de fantastiska framgångar och rättigheter som kubanerna tillkämpat sig. Istället har AI tyvärr blivit en del i USA-propagandan mot Kuba.

Zoltan Tiroler

Infört på ELAK den 25 augusti 2003

till REFUSERAT     eller     uppåt


© 2003 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://www.elak.svensk-kubanska.se       webmaster: di@j