Refuserat av Aftonbladet

Galeano, så skulle det väl inte bli?

Hur kan Galeano, som tror på "människors okränkbara rätt till självbestämmande", frånkänna Kuba rätten att försvara sig mot USAs aggressioner? Är det av okunskap som han viftar bort domskälen mot dem som dömts för samarbete med USAs intressekontor i syfte att skärpa den ekonomiska och propagandakrigföringen och driva fram ett systemskifte? Tror han att USA avsätter mångmiljontals dollar och 51 "diplomater" för att i Havanna ägna hela sin tid åt informationsinhämtning från och direktiv till "demokratirörelsen", organisera sammankomster, dra upp strategier, upplåta sina lokaler för deras möten, ge dem fria passerkort dag och natt - utan att det skulle utgöra något hot mot Kubas nationella säkerhet?

Kan han tro att det bara är ett sammanträffande att samma 51 funktionärer i stället för att utfärda minst 20.000 inresevisum för kubaner till USA - enligt avtal med Kuba - skär ner till en bråkdel och i stället uppmuntrar flyg- och fartygskapningar och gisslantagande under dödshot, med löfte om uppehållstillstånd i USA om de lyckas? Kan han bortse från faran i en kombination av upptrappad underrättelseverksamhet, skapandet av celler av femtekolonnare, uppvigling till brott, straffrihet för kapningar och gisslantagande, påståenden om biologiska vapen och terrorism, ny "säkerhetsstrategi" med förebyggande tillslag och uppmaningar att ta Kuba efter Irak. Hur kan han blanda ihop press- och åsiktsfrihet men dessa femtekolonnare? Friheten att samarbeta med fientlig makt för det egna samhällets undergång finns inte i något land.

Och hur kan han ta dödstraffet till intäkt för att Kuba nu börjar visa tecken på dekadens? Det finns inget som rättfärdigar dödstraff skriver han, men på den tid han beundrade "detta lilla lands tapperhet och förmåga till storhet" tillämpades det också, och mindre restriktivt. De senaste åren hade moratorium införts. Avrättningarna nu är ett bakslag, men att ta det till intäkt för svepande förkastelsedomar över det kubanska samhällets karaktär är oseriöst. Just mot bakgrund av moratoriet finns skäl att anta att dödstraffets tillämpning nu, som ett undantag, är ett uttryck inte för ökat förtryck, utan för att hoten uppfattas som överhängande. Det innebär inte att motståndare mot dödstraffet behöver ge avkall på sin principiella övertygelse. Men de behöver inte heller backa i sin solidaritet med ett folk som på ett enastående sätt fortsättningsvis, efter över 40 år av ekonomisk, biologisk, och propagandakrigföring och tusentals döda i terroristattentat från norr, utvecklar ett kreativt, öppet och solidariskt samhällsklimat.

För som Galeano skriver "Revolutionen som lyckats överleva tio USA-presidenters och tjugo CIA-chefers vrede behöver den energi som kommer ur delaktighet och mångfald". Precis så är det, och det är vad som allt mer utmärker Kuba. Deltagardemokratin har utvecklats sedan 70-talet och tagit viktiga steg till ökad delaktighet och engagemang på 90-talet. Det kubanska samhället är öppnare, mognare och utvecklar mer mångfald nu, trots det upptrappade yttre hotet, än på Galeanos gamla goda tid. Men är också mer massivt och konsekvent förtalat av förhärskande massmedia, i en tid när USAs världsherravälde kan framställas som gudasänt.

Galeano argumenterar mot spöken som enpartidemokrati och statens allmakt. Från sådana falska schabloner är det lätt att ta avstånd. Svårare är att på USAs bakgård bygga en verklig demokrati, inte den kvasidemokrati med väljarpartier som hållit Latinamerika nere under hela 1900-talet, omväxlande med militärdiktaturer. Utan att idealisera påstår jag att i det kubanska samhället, med alla dess begränsningar, finns precis det som Galeano efterlyser, ett modigt och generöst folk som varje dag erövrar friheten på en belägrad ö. Upprop till stöd för Kuba finns på www.internationalanswer.org

Eva Björklund

Infört på ELAK den 6 maj 2003

till REFUSERAT     eller     uppåt


© 2003 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://www.elak.svensk-kubanska.se       webmaster: di@j