Förbluffande tilltro till USAs goda vilja

Elizardo Sanchez, ordförande för "Kubanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter och Nationell Försoning" har under hela 90-talet av olika krafter framhållits som den främste bland dissidenter och s.k. demokratiföreträdare på Kuba. Senast i en stor intervju i UBVs tidskrift "Latinamerika", och av samme författare, Erik Halkjaer, i Amnesty Press.

Elizardo Sanchez är också den som förser Amnesty International med uppgifter, som t ex förra året "minst 13 avrättade på Kuba" vilket accepterades utan att han behövde ange vare sig namn, dom, datum eller plats för avrättningarna.

Sanchez får påstå vad som helst utan att intervjuare kollar fakta.

Ett av de mest fantastiska exemplen finns i Tomas Gustafsson bok om Kuba där Sanchez framträder på ett foto framför sitt gallerförsedda bostadsfönster och hävdar att alla dissidenter måste ha galler som skydd mot mobben. Alla som varit en dag i Havanna har annars lagt märke till att denna spanska tradition, med smidesgaller för fönstren på bottenvåningen, präglar hela stadsbygden, och hela Latinamerika för den delen.

Under 90-talet har denne Sanchez tagit emot över 200.000 dollar från USA via bl a Frank Calzons "Center for a Free Cuba". Det gör honom till Kubas förmodligen rikaste man. Ett bidrag på 20.000 dollar per år är en avsevärd summa även i Sverige. På Kuba är det lön för ett 40-tal högavlönade. Ett av uttrycken för de nära förbindelserna med den exilkubanska extremhögern i 1998 var hans vistelse en månad i Frank Calzons lyxlägenhet i Washington 1998. Frank Calzón, också känd som CIA-agent sedan 60-talet. Han ledde fram till slutet av 70-talet de exilkubanska terroristorganisationerna Abdala och Frente de Liberación Nacional de Cuba. Han var också en av de första styrelsemedlemmarna i den exilkubanska ultrahögerns samorganisation CANF, grundad i början av 80-talet på uppdrag av Reagan, sedan chef för Freedom Houses Kuba-projekt, och numera för Center for a Free Cuba, som båda lever på anslag från USAID för att undergräva regeringen på Kuba. Sanchez är i sin tur medlem i den spanska avdelningen av CANF.

Att Sanchez trots detta behandlas som en hedervärd och trovärdig källa kan bara förklaras med att tilltron till USAs demokratiska välvilja förblir orubbad oavsett alla förfärande bevis på motsatsen. Att Amnesty och UBV inte drar öronen åt sig är en gåta.

Enligt den utvärdering som USAID publicerade i juli 2000 hade detta federala organ sedan Helms-Burton-lagen antagande under tre år försett små "dissidentgrupper" på Kuba med 6,5 miljoner dollar, och budgeterat ytterligare 3,5 miljoner för 2000 och 5 miljoner för 2001. Totalt 15 miljoner dollar för att återta kontrollen över Kuba, vilket syftet är med Helms-Burton-lagen. Pengar har också gått till propagandaorganisationer i USA som "Institute for Democracy in Cuba"- en miljon dollar år 2000, "Cubanet" – 98.000, "Cuba Online" – 300.000, "The Cuban Democratic Revolutionary Directory" – 1,2 miljoner (enligt Miami Herald). Enligt USAID har syftet med pengarna också varit att dessa organisationer ska hålla kontakt med "människorättsaktivister" på Kuba, som Sanchez, m fl.

Ett av projekten som fått pengar av USAID (källa Miami Herald) gick ut på att ta fram ett valsystem för Kuba "efter demokratins införande". Till detta gick bl a 136.000 dollar för upptryckning och distribution på Kuba via USAs intressekontor i Havanna. Man kan fråga sig om inte Florida har mer behov av förnyelse av valsystemet än Kuba.

Eva Björklund

Infört på ELAK 2001-04-12

till REFUSERAT     eller     uppåt


© 2001 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://www.elak.svensk-kubanska.se       webmaster: di@j