Ytterligare ett svar på Bo Söderstens "debattartikel"

Bo Södersten omyndigförklarar DN-läsare !

I en debattartikel i DN (14/4) hyllar Södersten massmördaren Augusto Pinochets ekonomiska politik och jämför Pinochets Chile med Castros Kuba, som enligt professorn tillämpar "Attacs recept". I sitt försök att angripa alla som protesterar mot den rådande nyliberala världsordningen går Södersten så långt som att ta Pinochet till hjälp. Han verkar tro att DN-läsare består av en samling idioter, som varken kan eller vet någonting.

Många av oss som har läst Söderstens artikel har reagerat mycket stark. Själv satt jag i flera av Pinochets koncentrationsläger och det var bara en slump att jag överlevde helvetet där. För mig är det är både kränkande och upprörande att läsa vad Södersten skriver.

Ekonomiprofessor Södersten utnyttjar här sin akademiska titel för att försöka förbättra Pinochetdiktaturens anseende och förmildra dess fruktansvärda brott. Vi ska rentav vara tacksamma för att professorn tycker att "den chilenska militärregeringens illdåd är oförsvarbara". Fattas bara det ! Men han vill kvitta dessa brott genom att påstå att "Castros regim har dock ännu fler illadåd på sitt samvete". Han visar därvidlag enorma kunskapssvackor vad gäller Latinamerika, samtidigt som hans intresse för de mänskliga rättigheterna (och de fattigas liv) är lika med noll.

När det gäller massmedias bilder av Chile och Kuba befinner de sig i var sin ände av måttstocken. Mitt hemland Chile behandlas i regel mycket positivt. Av Kuba ges för det mesta en motsatt bild eller - i normala fall - ingen bild alls i de stora svenska massmedia.

Södersten jämför inte Kuba med dagens Chile utan med Pinochets Chile och Fidel Castro med Pinochet. Och kommer till slutsatsen att Castro är värre, när det gäller de mänskliga rättigheterna och fattigdomen.

Det är av grundläggande etiska skäl och av respekt för våra försvunna och mördade vänner och kamrater som undertecknad - med starka känslor - skriver dessa rader. Min och många andras respekt för DN:s läsare står i omvänd relation till det vi känner för vår "nye krigare mot fattigdom och för de MR".

Pinochet har kommit att symbolisera
diktaturen som företeelse

Pinochets diktatur har blivit klassisk. Överallt i världen, även i svenska skolböcker, är det Pinochet själv som har kommit att symbolisera diktaturen som företeelse.

Vad är det egentligen Södersten jämför? Vad är han ute efter?

Jag anar att Bo Södersten använder sig av motsatsparet Chile-Kuba för att indirekt plädera för en nyliberal ordning i Sverige. Det är hans yttersta syfte med artikeln.

Chile förvandlades den 11 september 1973 i och med militärkuppen till ett gigantiskt fängelse. Idrottsanläggningar, med Chiles nationalarena "Estadio Nacional" i spetsen, skolor, sommarstugebyar, fartyg, gamla kulturminnesmärken, gårdar, privatbostäder och så polisstationer, regementen och "vanliga fängelse" förstås, fylldes med mellan 150.000 och 200.000 människor enligt mycket försiktiga siffror.

Där pågick misshandeln av kvinnor och män, barn, gamla och unga i massiv skala. Tortyrmetoderna tävlade i grymhet med de som nazisternas använde mot deras fångar. En del av tortyren var också utvecklad av tyska nazister, som flydde till Chile efter andra världkriget. Tortyren utfördes rutinmässigt och "lärdes ut" i veritabla tortyrskolor. "Undervisningsmaterial" som "Hur behålla den torterade vid liv", användes för att lära ut hur man gör för att plåga så mycket som möjligt ,utan att döda. Boken är "författad" av CIA och användes av "elever" i hela regionen. Tortyren och övergreppen finns väl dokumenterade och arkiverade och är i dag en del av bevis-materialet mot Pinochet.

I sin nya utkomna bok "Hur många gånger kan man döda en man ?", bokförlaget DN, berättar Raymond Paredes-Ahlgren hur hans far, den socialistiske läkaren Eduardo Paredes, en av Salvador Allendes närmaste medarbetare, plågades till döds. Hans "försvunna" kropp hittades 1995 och efter tre års arbete kunde experterna identifiera honom och rekonstruera hans långsamma död. Militärerna hade krossat nästan varje ben i hans kropp för att till sist bränna honom till döds.

Paredes fall är tyvärr bara ett bland många av samma grymhet. Den chilenske generalen Joaquín Lagos´ vittnesmål innehåller bl a detta:

"Deras kroppar var krossade! De var inte längre mänskliga kroppar! De tog bort deras ögon med knivar, krossade deras käkar och deras ben! Till slut sköts de ihjäl. De var ursinniga".

General Lagos begärde i mitten av 70-talet avsked ur Chiles armé och är nu ett av de viktigaste vittnena mot Pinochet.

3197 personer mördades eller försvann i Chile under militärdiktaturens 17 år vid makten. Utav de 1.198 försvunna politiska fångarna har bara en mindre andel återfunnits, de flesta på militärt område. Dessa kroppar vittnar om den grymma död våra kamrater gick till mötes. I Sverige bor många av oss som överlevde helvetet. Några av oss hade mer tur än andra.

Även om de makroekonomiska framgångarna skulle ha varit "remarkabla" som Bo Södersten säger, undrar säkert fler än jag om han anser att tortyr och mord, inklusive massmord, är ett pris man får räkna med att betala för högre tillväxt och lägre inflation? Tycker Bo Södersten att jag, andra överlevande, våra familjer och våra döda kamraters familjer borde förstå det? Borde vi acceptera det? Hade inte Hitler en bra tillväxt i ekonomin också? Vad menar professorn egentligen ?

Eftersom Bo Södersten hävdar att Kubas Castro är värre än Pinochet är det rimligt att förvänta sig att han ger oss ETT ENDA EXEMPEL på en brutalitet på Kuba liknande den i diktaturens Chile och ETT ENDA NAMN på någon försvunnen politisk fånge på Kuba. Ett enda bara, inte över 1000 "försvunna", som i Chile, upp till 30.000 som i Argentina eller upp till 100.000 som i Guatemala, t ex.

Ett enda fall Södersten! CIA har inte hittat några, men kanske gör du det.

en inflation på över 21% och ett delat Chile

Chile hade en uppmärksammad makroekonomisk utveckling under framför allt diktaturens sista period, när man tillämpade en mera pragmatisk modell. Med det avses att under 80-talet växte Chiles ekonomi med i genomsnitt 3,5% och för hela diktaturperioden blev tillväxten ca 3%.

Men när Pinochet lämnade makten lämnade han också efter sig en inflation på över 21% (1989) och ett delat Chile, ett mycket rikt och ett mycket fattigt. Arbetslösheten låg på i snitt 17,4% och 40 procent av befolkningen, cirka fem miljoner människor, klassades som fattiga.

"Pinochet avgick 1989, militärerna drog sig tillbaka till sina baracker" skriver Södersten. Inte alls. Professorn är dåligt informerad. Pinochet tvingades att utlysa en folkomröstning i slutet av 1988 p g a den enorma nationella och internationella pressen. Hans närmaste rådgivare "garanterade" honom en seger i denna folkomröstning. Han förlorade den. I en desperat manöver försökte Pinochet tvinga de övriga vapencheferna att tillsammans vägra att erkänna sig besegrade och att mobilisera trupper istället. Men vapencheferna sa nej.

Efter 11 år av civilregeringar i en övergång till demokratin, som fortfarande pågår, har ekonomin vuxit sig stark och fattigdomen minskat, men fortfarande lever över 3 miljoner chilenare i fattigdom och klyftorna mellan rika och fattiga har ökat. Allt enligt officiell statistik. Enligt Chiles SCB uppgår arbetslösheten i Chile nu till 8,8%, vilket betyder att 1,5 miljoner människor och deras familjer får klara sig "på något sätt".

Så några ord om "Kubas armod". När handeln med sovjetblocket i stort sett upphörde i början av 90-talet och USA:s ekonomiska blockad samtidigt skärptes sjönk Kubas BNP under åren 1991-93 med 35 procent. Inte 40-45% som Södersten skriver. 35 procent är väl mycket nog. ( I många av de gamla östblocksländerna sjönk BNP ännu mer och flera av dessa länder har inte återhämtat sig.) Under de åren var det många "seriösa experter" som förutspådde att Kuba skulle "ge upp" eller falla. I Miami korkades flaskorna upp gång på gång. Många av "Kubas vänner" åkte dit för att kondolera. "Kuba hade ju inte en chans att överleva."

Sedan 1994 har dock Kuba haft en årlig tillväxt av BNP på i snitt 4,2% och de senaste två åren den snabbaste ökningen i Latinamerika. Trots USA:s ekonomiska krigsföring. I fjol uppgick tillväxten till 5,6%. FN:s regionala organ i Latinamerika, ECLAT, uppmärksammar också denna utveckling i sin senaste rapport.

Under de dramatiska år som Kuba genomlevde i början av 90-talet stängdes inte en enda skola och vare sig då eller nu måste kubanska barn tigga eller sova på gatan,som i andra latinamerikanska länder. På Kuba, säger UNICEF:s siffror för spädbarnsdödlighet, att åtta barn av tusen dör före fem års ålder. Nästan exakt lika många som i USA. I Chile dör tolv barn av 1000 innan de fyllt fem år, i resten av Latinamerika är barnsdödligheten flera gånger högre.

FN-organen UNICEF, UNESCO och WHO placerar också Kuba högst upp på listorna för utbildning, hälsovård och barns uppväxtvillkor i Latinamerika. Både sjukvården och utbildningen, inklusive universitetsutbildningen är gratis och trots att Kuba är ett fattig land utbildas 2.000 ungdomar från 20 länder, bl a från Chile, på den latinamerikanska medicinhögskolan. En första grupp av fattiga elever från USA kom nyligen till Kuba för att gratis utbilda sig till läkare. Över 40.000 kubanska läkare arbetar eller har arbetat i byar i utvecklingsländerna.

Kuba har också startat en internationell idrottshögskola som redan har 586 studenter. Är Bo Södersten intresserad av detta egentligen ? För miljoner fattiga i Tredje världen är detta en dröm. Som förblir en dröm för de allra flesta av dem.
Nej, Södersten är nog inte intresserad.

Därför och avslutningsvis en öppen utmaning till Bo Södersten. På fullaste allvar. Den norske riksdagsledamoten Hallgeir Langeland har nominerat Fidel Castro till Nobels fredspris. Langeland är medveten om att nomineringen är mycket kontroversiell, men hans motivering är att Kuba, trots att det är ett litet, fattig land har lyckats skicka läkare, ingenjörer och andra biståndsarbetare till tredje världen. Eftersom Bo Södersten anser att Fidel Castro är värre än Pinochet utmanar jag honom att vara konsekvent och kvitta denna nominering genom att föreslå Augusto Pinochet till Nobels fredspris. Och då Bo Södersten skulle du bli känd, inte bara i Sverige, utan i hela världen!

Jorge Contreras
f d fånge i Pinochets koncentrationsläger

Infört på ELAK 2001-05-06

till REFUSERAT     eller     uppåt


© 2001 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://www.elak.svensk-kubanska.se       webmaster: di@j