Debatt
 
     
 
Först tryckt i Flamman

Imperialistisk yra i USA

Förra veckan lade Bush-regeringen fram sitt program för nationell säkerhetsstrategi: "The National Security Strategy of the USA". Där talas klartext om att USA nu har en "aldrig tidigare skådad militär styrka och ekonomisk och politiskt inflytande". Och dess viktigaste uppgift är att "vidmakthålla denna styrka så att ingen ens kommer på tanken att utmana dess militära överhöghet". USA ska "göra allt som står i dess makt för att bevara sin ställning som världens enda supermakt" och vara berett till "förebyggande militära anfall" mot "skurkstater" utan "att tveka att agera på egen hand". "En ny amerikansk internationalism som avspeglar enheten i våra värderingar och våra nationella intressen" står det skrivet. Det är som bekant en värdegemenskap som bl a delas av Sveriges statsminister.

En ny imperiedoktrin håller på att ta form i USA. Den påminner om det sena 1800-talet när USA på allvar inledde sin nykoloniala expansion i Karibien, Asien och Stilla Havsområdet, som första steg på vägen till världsmakt. Då rådde imperialistisk yra i USA, och den sammanfattades av journalisten Marse Henry 1896: "Vi utgör en stor imperiebyggande republik, vars öde är att påverka mänskligheten och världens framtid på ett aldrig tidigare skådat sätt, inte ens av romerska imperiet". Ett århundrade senare är USA-imperialismen återigen inne i ett skede av global expansion och Rom utgör återigen en referens. På ett tydligare sätt än tidigare backas den militära råstyrkan upp av en utstuderad imperialistisk retorik i regeringskretsar, ledande massmedia och intellektuella.

Charles Krauthammer, krönikör i Washington Post, skriver t ex. "Faktum är att inget land i historien har varit så dominerande kulturellt, ekonomiskt, teknologisk och militär, ända sedan romerska imperiet". Denna nyuppståndna jämförelse med Rom avspeglar en allt öppnare imperialistisk ideologi. I en artikel i Wall Street Journal skriver Max Boot under rubriken "Det amerikanska imperiets sak":

Det är slående, och ingen tillfällighet, att Amerika nu står inför militära anfall mot många av de länder dit generationer av brittiska kolonialsoldater skeppades iväg, och alla de platser där västerländska arméer måst gripa in för att skapa ordning. Afghanistan och andra länder med problem ropar efter den typ av utländsk upplyst förvaltning som självsäkra engelsmän i golfbyxor och tropikhjälmar en gång tillhandahöll.

Stephen Peter Rosen, rektor för Olin Institute for Strategic Studies vid Harvard, skriver med akademisk oberördhet:

En politisk enhet som har överväldigande militär makt, och som använder den makten för att utöva inflytande över andra staters inre angelägenheter, kallas imperium. Vårt mål är inte att nedkämpa en rival, utan att vidmakthålla vår ställning som imperium, och vidmakthålla imperialistisk ordning.

Som andra imperialistiska makter vill USA se sig som godhjärtad. Dinesh D´Souza, forskare vid Hoover Institution skrev i en artikel nyligen att USA "har blivit den mest storsinta imperialistiska makt som någonsin funnits". Robert Kagan vid Carnegiestiftelsen skriver "Och sanningen är den att den välvilliga hegemoni som USA utövar gynnar en stor del av världens befolkning. Det är utan tvekan en bättre internationell ordning än något annat realistiskt alternativ".

Sebastian Mallaby beskriver i en artikel i Foreign Affairs i april länderna i tredje världen som bankruttstater där det råder okontrollerad befolkningstillväxt, våld och socialt förfall. Så det enda rationella alternativet är att återgå till imperialistisk styrning.

I USAs omvärldssyn måste länder i tredje världen underkasta sig ett nytt skede av kolonisering, eller kvasi-självständighet. Europa ses inte som en självständig makt, utan som en beroende, utan vilja och resurser för självförsvar, och som därför får finna sig i USAs beslutsamhet att starta krig. Europa måste finna sin plats i en ny imperialistisk arbetsfördelning där "USA står för bombningar och stridskrafter, där Frankrike, England och Tyskland får stå för gränskontrollen och där Holland, Schweiz och Skandinavien får stå för den humanitära hjälpen".

Eller som Charles Krauthammer skriver:
Amerika vann kalla kriget, tog över Polen ,Ungern och Tjeckien, och gick vidare och smulade sönder Serbien och Afghanistan, och underströk Europas obetydlighet genom att visa upp sin oerhörda militära överlägsenhet.

Eva Björklund

Infört på ELAK 10-nov-2002

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04