Debatt
 
     
 

Läs översättarens kommentar också!

TRE AVRÄTTADE PÅ KUBA

av Heinz Dieterich Steffan
Professor i sociologi vid Mexikos Universitet

Avrättningarna den 11 april av "de tre främsta, mest aktiva och mest brutala ledarna för kaparna" av en kubansk färja, har givit upphov till en intensiv diskussion mellan revolutionens vänner och fiender i Latinamerika.

Avrättningarna kan diskuteras på tre plan, det etiska, det juridiska och de pragmatiska. Det första gäller om dödstraff kan rättfärdigas. Personligen, som materialist och humanist, är jag motståndare till dödsstraff, under vilka omständigheter som helst, även krigstid, och oavsett statens karaktär.

Den ståndpunkten grundar sig på tre argument. Det moraliska att ingen har rätt att beröva en människa livet oavsett hur allvarligt brottet är. Det pragmatiska är att ingen kriminologisk undersökning har kunnat visa att dödstraffet avskräcker från våldsbrott. Det juridiska är att all mänsklig rättvisa kan ta miste och att dödstraffet är oåterkalleligt, och därför aldrig kan rättas till.

Det etiska förhållningssättet måste var och en ta ställning till, men också inse att det finns olika förhärskande nationella, kulturella och traditionella förhållningssätt. Mina diskussioner med kubaner har lärt mig att många där anser att dödstraffet är berättigat.

Den juridiska frågan är lättare att diskutera än den moraliska, för den handlar om dödstraffet utfärdats i enlighet med landets lagstiftning. I det kubanska fallet kommer också den internationella dimensionen in, försvaret av den nationell självständigheten i förhållande till den Globala Staten, i tid som sammanfallet med USA militära invasion av Irak.

Den tredje frågan är den pragmatiska, om de tre avrättningarna gynnar eller missgynnar den kubanska revolutionen. Och då måste vi beakta tre metodologiska aspekter som är avgörande för hur välgrundat ett ställningstagande kan vara.

... ett beslut om brytning, inte om allianser ...

Den första aspekten är status på den logik som leder fram till ställningstagande. Alla argument som bedyrar att avrättningarna gynnar den kubanska saken, liksom alla som hävdar att de motverkar sitt syfte, är hypotetiska. Bara framtiden kan avgöra vem som får rätt.

Den andra aspekter gäller vilken information de kubanska myndigheterna har om kapningarna som del av en USA-plan att förbereda marken för en militär intervention. Vi vanliga nyhetskonsumenter har inte tillgång till den informationen. Och vi måste komma ihåg att kvaliteten på en diagnos beror såväl av bedömarens tillvägagångssätt och analysförmåga, som av mängden och kvaliteten på tillgängliga fakta. Hur allvariga USAs planer är, och vilken tidsrymd de avser undandrar sig vårt vetande, men antagligen inte de kubanska myndigheternas (som infiltrerat USAs Kuba-projekt upp till högsta nivå, ö.a.).

Den tredje metodologiska faktorn är bedömarens kapacitet. Och därvidlag råder ingen tvekan. Fidel Castro är en av världens bästa strateger, mycket intelligent, med en enorm förmåga att se till det väsentliga, en omfattande allmänbildning och en skarp insikt i tidsaxelns betydelse, en enastående livserfarenhet och en förvånansvärd förmåga att bilda allianser, och en enorm faktabas.

Alla dessa faktorer leder till slutsatsen att beslutet att genomföra avrättningarna är ett beslut om brytning, inte om allianser, och taget med full insikt om det politiska pris det skulle föra med sig i den internationella opinionsbildningen.

Där ingår
  1. fördömande av Kuba i FNs Kommission för Mänskliga Rättigheter,
  2. en våldsam propagandakampanj från USA-imperialismens sida för att dra uppmärksamheten från dess brott i Irak, understödd av den europeiska imperialismen och den latinamerikanska lakejregimerna,
  3. en propagandafördel för Washington i den psykologiska förberedelsen för en militär intervention.

Det politiska priset för den kubanska regeringen är således mycket högt. Frågan är, varför var de beredda att betala det? Det enkla svaret är klart: att det politiska priset för att inte göra det skulle ha blivit större. Och vilket skulle det ha varit? Att behöva stå upp mot imperiets planer utifrån ett ännu mer ogynnsamt utgångsläge.

... ett minst lika tydligt budskap till Vita Huset ...

När kapningen genomfördes blev detta brott oupplösligt förknippat med de propagandamässiga förberedelserna för en militär aggression mot Kuba. Det saknar betydelse om kaparna kände till den roll de spelade i världspolitiken, eller om de omedvetet hamnat i en större konflikt utanför deras kontroll. Objektivt hade de blivit det USAs militärer kallar "operativ förtrupp" i Washingtons krigsplaner mot Kuba.

Höga regeringstjänstemän i USA, innefattande ambassadören i Dominikanska Republiken och presidentens bror, guvernören i Florida, Jeb Bush, har uttalat sig för att Washington efter "framgången" i Irak bör göra slut på "kubanska regimen". Dessa uttalanden kommer efter att USAs intressekontor i Havanna drastiskt minskat beviljandet av visum för inresa till USA. Och de kommer efter den provokativa kampanj chefen för USAs intressekontor i Havanna har bedrivit. Det är bakgrunden till att Havanna dragit slutsatsen att Washington inte bara påbörjat den logistiska uppbyggnaden för ett väpnat anfall utan att angreppet redan hade inletts.

Avrättningarna av kaparna, liksom de tidigare arresteringarna och domarna mot den femte kolonn av "oberoende journalister" som USA byggt upp, hade således ett klart mål: att beröva fienden det strategiska initiativet och utkämpa kriget på Kubas villkor, inte på angriparens.

Om invasionen av Irak är ett klart "budskap till Kuba", som Washington säger, så skickade Kuba ett minst lika tydligt budskap till Vita Huset och Florida: Ni har förklarat krig och era första soldater har fallit. Om ni fortsätter aggressionskriget kommer interventionsstyrkorna att få betala ett högt pris i människoliv. Sätt stopp innan det är för sent!

Om denna strategi kan stoppa nyfascisternas planer kan ingen veta. Men i alla krig, sociala såväl som konventionella, brukar båda sidor försöka se till att motståndaren får ta förlusterna. För det är den apokalyptiska kärnan av seger i krig.

Jag kan bara hoppas att USA-regimen förstår att deras motståndare på Kuba är en av historiens bästa strateger, och inte en oförmögen byråkrat som blåst upp sig som militärstrateg, som i Irak.

Jag kan bara hoppas att de kan tolka avrättningarnas tragiska budskap, så att inget mer blod behöver flyta.

Översättning, något sammanfattad, Eva Björklund

 

uppåt

Eva Björklund kommenterar:

KUBA ÅTERUPPTAR TILLÄMPNING AV DÖDSSTRAFF

Dödsstraff finns i den kubanska brottsbalken för särskilt grova brott som t ex terrorism. Sedan några år har de som dömts till dödsstraff inte avrättats och en diskussion öppnats om möjligheter att avskaffa dödsstraffet. Efter en upptrappning av öppna hot från USA-regimen, av omstörtande verksamhet från USAs intressekontor i Havanna, beledsagat av upprepade flygkapningar uppmuntrade från USA har 3 dödsdomar utfärdats och verkställts.

Sju kapningar av flygplan och fartyg har genomförts under lika många månader. Den 19 mars kapades en DC-3:a med 37 personer ombord på väg från Ungdomsön till Havanna. Beväpnade med knivar tvingade de sex kaparna planet till Floridas sydspets Key West. Kaparna arresterades, men släpptes sedan mot 10 % av den angiva borgenssumman. Som regel släpps kapare som tar sig till USA fria och får uppehållstillstånd, medan USA beslagtar flygplanen eller fartygen, och säljer dem till högstbjudande. Detta tillsammans med att neka inresevisum till dem som söker på normalt sätt, innebär en direkt uppmuntran till terrorism i form av kapning av flygplan och fartyg med passagerare.

Jag skulle tro att många, kanske de flesta, i solidaritetsrörelsen med Kuba är motståndare till dödsstraff och ser avrättningarna på Kuba som ett hårt bakslag. Diskussionens vågor går höga på nätet och det finns många bra inlägg. Jag har valt att översätta en något nedskuren version av Heinrich Dieterich Steffans resonemang.

Infört på ELAK den 30 april 2003

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04