Debatt
 
     
 

Vem är terroristen?

För knappt 9 månader sedan greps 3 Miamikubanska terrorister efter skottväxling med det kubanska kustvärnet på ett skär utanför Villa Clara, mitt på Kuba. De var tungt beväpnade och hade utrustning för mörkerseende, för radiokommunikation och tusentals US-dollar. De tillhörde den Miamibaserade terroristgruppen Alpha 66. De hade rekryterats och tränats för uppdraget av Santiago Alvarez, medlem av det Miamibaserade Kubanska Folkpartiet och Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, som är den Miamikubanska extremhögerns samorganisation. I planerna ingick bl a angrepp på Tropicana, Havannas världsberömda nattklubb under bar himmel. Alvarez hade tidigare deltagit i organiseringen av mordförsöket på Fidel Castro i Panama i november 2000.

Det skulle genomföras under det Iberoamerikanska toppmötet. Det förhindrades genom den kubanska säkerhetstjänstens avslöjanden och den påföljande arresteringen i Panama av den ökände terroristen Luis Posada Carriles, som efter CIA-träning under 60-talet skaffat sig en av Latinamerikas längsta "meritlistor" som terrorist. Detta var det fjärde Iberoamerikanska toppmötet under 90-talet där mordplaner mot Fidel Castro kunde avslöjas, planer som finansierats och styrts av Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, FNCA, i USA. Denna stiftelse (som kallar sig NGO) har sedan början av 80-talet varit ett viktigt redskap för extremhögern i USA, nära lierad med familjen Bush - pappa Bush som under sin tid som chef för CIA odlade kontakter med exilkubansk maffia, och både sönerna: W Bush som har Miamikubanerna att tacka för sitt presidentämbete, och brodern Jeb Bush för sitt guvernörskap i Florida.

Luis Posada Carriles, har bl a planerat sprängningen den 6 oktober 1976 av ett kubanskt flygplan som just lämnat Barbados med 73 passagerare som alla dödades, med venezolanska underhuggare som gärningsmän. Efter att med hjälp av CIA ha flytt från fängelset i Venezuela deltog han aktivt i den vapenförsörjning till det smutsiga kriget mot Nicaragua, som organiserades av Vita huset och blev känt som Iran-Contras-skandalen. Han är också ansvarig för ett stort antal sprängattentat mot hotell i Havanna 1997 utförda av underhuggare rekryterade i El Salvador och Guatemala.

Terroraktioner mot Kuba

För ett par år sedan sammanfattade kubanska folkrörelser och intresseorganisationer sina anklagelser mot USA och krävde skadestånd av USA för 3.478 kubaner som dött och 2.099 som blivit handikappade av krigshandlingar som USA utfört eller varit medskyldiga till mot Kuba under 40 år.

År för år, nästan dag för dag, redovisas sabotage, terrorism, biologisk krigföring mot grödor, boskap och befolkning, Grisbuktsinvasionen, bomber, nedskjutningar, kränkningar av kubanskt territorium osv.

Redan 1959 föll USA-bomber över sockerbruk på ön, och sedan landsattes beväpnade ligor, som härjade i Escambray-bergen under fem år. 70 ton vapen flögs in från USA. 1961-1963 dokumenteras 5.780 terroristaktioner, dvs aktioner riktade mot civilbefolkningen. Bl a mördades unga studenter som lärde bönder att läsa och skriva.

Listan över terroristaktioner mot kubanska handels- och fiskebåtar, passagerarflygplan, ambassader, sprängningar och sabotage på Kuba mm, visar på en verksamheten som pågått under 40 år - och pågår än. Bakom ligger USA och CIA, vilket även framkom i rättegången mot dem som sommaren 1997 sprängde bomber på sju hotell och restauranger i Havanna. Fidel Castros liv har hotats i 637 registrerade och kända fall.

Och detta är inte historia. Under 90-talet genomfördes ett tjugotal landstigningsförsök av beväpnade terroristgäng och väpnade angrepp på kubanska hotell från snabbgående Miamiregistrerade båtar. Som den latinamerikanska historien visat blir det land som försöker föra en självständig politik obönhörligen måltavla för USA smutsiga krigföring, och den upphör aldrig.

Ta fast tjuven

21 maj i år publicerade USAs State Department den senaste listan över vad de kallar terroriststater, innefattande Kuba. Eftersom det inte finns några bevis för att Kuba på något sätt skulle vara inblandat i någon terroristverksamhet någonstans, tog USA till anklagelser om att Kuba skulle härbärgera terrorister, och därmed kunna likställas med terrorister. Det handlar då om f d ETA-medlemmar som befinner sig på Kuba enligt avtal med Spaniens regering, och som Spanien inte vill ha utlämnade. State Department påstår också att chilenska terrorister skulle fått fristad på Kuba, mot den chilenska regeringens förnekande. Sedan handlar det om ett antal USA-medborgare som flytt från hårda straff för påhittade brott i USA, medlemmar i medborgarrättsrörelsen och svarta panterrörelsen i USA på 70-talet, samt några som kämpat för Puerto Ricos självständighet.

Men även om man skulle gå med på att detta kan innefattas i begreppet härbärgera terrorister, vilket i och för sig är orimligt, så är det ingenting mot det antal verkliga terrorister som inte bara går fria i USA, utan tillhör regeringens närmaste umgängeskrets. Bush skulle kunna säga

"Alla som härbärgerar terrorister som vi inte gillar, är terrorister. Men den som härbärgerar terrorister som vi gillar är okey. Vi kan till och med erbjuda dem platser i regeringen."

En av de stora politiska skandalerna i USA var den s k "Iran-Contras-affären" under Reagan-regimen på 80-talet. I USAs odeklarerade s.k. lågintensiva krigföring mot Nicaragua och befrielserörelserna i Centralamerika kan offren räknas i tiotusental.

För att mot kongressens beslut kunna finansiera contrastyrkornas terror sålde Reagan-regimen hemligt och med Israel som mellanhand (!) vapen till Iran, och smugglade knark i Centralamerika. Parallellt bedrevs en intensiv "opinionsbildning" mot Nicaragua med utplacering av desinformation i massmedia. Båda delarna leddes av Oliver North på State Department. Det hela uppdagades och några av de inblandade dömdes för konspiration mm.

Nu är flera av dem tillbaka på höga positioner inom USA-regimen. Den mest namnkunnige förutom Oliver North är f.d.säkerhetsrådgivaren John Poindexter. Han dömdes 1990 till sex månaders fängelse för konspiration, falskt vittnesmål, och hindrande av utredning. En högre instans friade honom 1991. I februari 2002 utsågs han till chef för Pentagons särskilda avdelning för terroristbekämpning.

En annan inblandad i Iran-Contras-affären är Elliott Abrams. Han var vice utrikesminister. I rättegången erkände han sig skyldig till att ha "undanhållit information". Han benådades av förste president Bush. Han är nu andre Bush-presidentens särskilt ansvarige för demokrati och mänskliga rättigheter.

John Negroponte var Reagans ambassadör i Honduras och särskilt ansvarige för att bygga upp terrorkrigföringen mot Nicaragua och de centralamerikanska befrielserörelserna 1981-85. Negroponte bidrog också till grundandet av den ökända Bataljon 3-16, en dödsskvadron tränad av CIA och ansvarig för minst 184 politiska mord och försvinnanden i Honduras. Han är nu USAs FN-ambassadör.

Otto Reich var "särskild rådgivare för opinionsbildning" och arbetade för Oliver North 1983-86. Han betalade journalister, placerade ut spökskrivna historier i USAs ledande tidningar och tidskrifter. I "opinionsbildningen" ingick att utmåla sandinisterna som antisemiter, mutkolvar och homosexuella. Ungefär som Chavez utmålas som en galning idag.

Som ledande figur i den Miamikubanska extremhögern har Otto Reich också sedan årtionden nära kontakter med kända terrorister, såväl officiellt "före detta" som Frank Calzon, och fortfarande aktiva som Orlando Bosch och Luis Posada Carriles. Kongressen vägrade därför godkänna Bush´s nominering av Reich till ansvarig för Latinamerika, så han utnämndes av presidenten under kongressens jullov. Otto Reich är också den som höll kontakt med kuppmakarna i Venezuela i våras.

Det som också binder samman dessa män är de nära förbindelserna med Kubansk Amerikanska Stiftelsen och dess pengar. Det är en organisation som ägnar sig åt terrorism, och har medlemmar som deltagit aktivt i terroristaktioner riktade inte bara mot Kuba utan också var djupt inblandade i terrorkrigföringen mot befrielserörelserna i Centralamerika.

Guvernören Jeb Bush, har precis utnämnt en jurist till Floridas Högsta domstol. Till hans framträdande meriter hör att han är barnbarn till Kubas ökände 50-talstyrann Batista. Till hans meriter hör också att han inte bara försvarade, utan offentligt hyllade Orlando Bosch, som tillsammans med Luis Posada Carriles genomförde sprängattentatet mot det kubanska flygplanet över Barbados 1976. Bosch dömdes också i Venezuela, men lyckades fly fängelset i slutet av 80-talet, med benäget bistånd från Otto Reich som då var USA-ambassadör i Venezuela. I USA fängslades han dock för enligt FBI var han en ökänd terrorist, men lång meritlista. Men som nyvald president benådade pappa Bush honom och gav honom fristad i USA, där han kunnat fortsätta sin verksamhet.

Samtidigt slår USAs s k rättssystem hårt mot dem som försöker bekämpa den Miamibaserade terrorismen mot Kuba. I november 2001 tilldömdes 5 kubaner många gånger livstidsstraff för spioneri i Miami, där de arbetat för att upptäcka och förhindra mord- och terroraktioner riktade mot Kuba.

Biologisk krigföring mot Kuba

I maj i år, i samband med förre presidenten Carters besök på Kuba, fick USA-regimen också för sig att anklaga Kuba för att vara på väg att tillverka biologiska vapen. Det Kuba har erfarenhet av är att försvara sig mot biologisk krigföring, inte att tillverka vapen.

Första kända CIA-aktionen ägde rum 1962 då en agent förde in en sjukdom som angrep havssköldpaddor. Sedan dess har i snitt ett biologiskt angrepp genomförts vart och vartannat år, 25 kända angrepp under 40 år.

Till de mest kända och förödande hör dels införandet 1971 av svinpest som ledde till att en halv miljon grisar fick slaktas, dels införandet 1980 av blödande denguefeber som ledde till att 350.000 människor insjuknade och 158 dog.

Ett av de senaste ägde rum 1996 då ett USA-plan flög lågt över Kuba och sprutade ut en insekt kallad trips palmi som förstörde potatisskörden i flera län. Då ansåg sig Kuba ha tillräckligt med bevis för att ta upp detta i FN och det blev det första fallet som behandlades under konventionen mot biologiska vapen från 1972, men det gick inte att fullfölja eftersom USA motsatte sig inspektion, och konventionen inte hade något avtal om detta. Det var således en föregångare till att USA sommaren 2001 saboterade uppföljningen av avtalet mot biologiska vapen genom att motsätta sig alla kontrollmöjligheter, dvs inspektion av anläggningar och export.

Detta är det land som nu försöker anklaga Kuba för att tillverka biologiska vapen, och exportera till "skurkstater", som Iran. Anklagelserna har inte på något sätt kunnat ledas i bevis, och de starkaste argumenten i kampanjen är dels att Kuba har en mycket högt utvecklad läkemedelsindustri, dels att Fidel Castro under statsbesök i Iran skulle ha sagt: "Iran och Kuba kan, om vi samarbetar, få America på knä". Det är kanske en liten detalj i det smutsiga krig som pågår från USAs sida mot allt som luktar motstånd mot världsherraväldet. Fidel Castro har aldrig sagt något liknande och en forskare i USA som gjort sig besväret att gå igenom alla massmedianotiser och alla utskrifter av tal, och alla citat, kunde inte finna något som ens liknade detta. Det var bara en nyhetsbyrå som påstod detta, AFP, och på förfrågan kunde AFP inte ange vare sig tillfälle när det skulle ha uttalats, eller källa till påståendet. Dock togs notisen upp av Miamikubanska El Herald, och spreds sedan vidare i högerpressen i USA, och kunde användas i kampanjen mot Kuba. Massmedias roll i psykologisk krigföring och i krigsförberedelser har blivit allt mer påtaglig och mäktig.

Skjut först och kolla sedan

Mot bakgrund av upptrappningen av USAs verbala angrepp på Kuba under våren 2002, och anklagelserna om terrorism och biologiska vapen, har Kuba särskild anledning att uppmärksamma USAs alltmer extrema politik med beredskap att militärt angripa "skurkstater" i "förebyggande syfte", men det borde oroa många fler. Denna politik är ju inte ny, men det är första gången den uttalas öppet. Det skedde genom W Bush´s tal vid West Point Military Academy 1 juni. Där talade en världsmakt som anser sig ha rätt att slå till först "på ett ögonblicks varsel i vilket mörkt hörn i världen som helst",
"om vi väntar på att hoten ska ta form har vi väntat för länge",
" vi måste vara redo för förebyggande tillslag",
"uppdaga terroristceller i 60 eller ännu fler stater", och
"skicka diplomater när det behövs och soldater när det behövs".

I denna föreställningsvärld finns inga rättigheter för andra folk och stater, och ingen lag och ordning. "Skjut först och kolla sedan" är riktlinje för världens supermakt.

Långt före 11.9 hade W Bush kraftigt ökat anslagen för att ta fram effektivare, dödligare och fler vapen. Efter 11.9 har det militärindustriella komplexet fått ännu fler miljarder, talet om valfusk tystnat, exilkubanska terroristorganisationer i Miami fått plats i Vita Huset, FN skjutits åt sidan och de allierade öppet hänvisats till underordnad position. Det handlar inte om konspiration utan om ett tillfälle som tillvaratagits.

Den 20 maj hade W Bush hållit ett annat tal, mer direkt riktat mot Kuba. Det var då 100 år sedan USA som militär ockupationsmakt installerade en lydregim på Kuba med en grundlag som gav USA rätt att invadera när så ansågs nödvändigt. Talet hölls i Miami, inför den samlade Miamikubanska extremhögern, med många kända terrorister, bl a Felix Rodriguez som i sitt hem i Miami skryter om att han gav order om mordet på Che Guevara, och stolt visar upp mordoffrets klocka, tillsammans med tillhörigheter till tortyroffer i Vietnam, och mordoffer i El Salvador.

Precis som 1902 hävdade W Bush USAs överhöghet över Kuba, och USAs rätt att med ekonomisk krigföring och undergrävande verksamhet tvinga fram en kubansk regim efter sitt behag. Som han hade sagt några dagar tidigare i en uppmaning till det kubanska folket: "Ni har en president som står på er sida"! Och en senat, hade han kunnat tillägga, eftersom USAs senat antagit det s k Varela-projektet för ändring av Kubas grundlag. Det är i sin tur resultat av de 100-tals miljoner dollar USA lagt ut för att skapa en intern opposition av femtekolonnare på Kuba. En av kanalerna för detta är den s k New Endowment for Democracy, NED, en federal institution som kallar sig enskild organisation, NGO, och som sedan början av 80-talet inte bara jobbat för att återta USAs kontroll över Kuba, utan varit mycket verksam i hela Latinamerika för att skapa organisationer som stöder den nyliberala marknadsdoktrinen, och för att manipulera folkliga organisationer bort från den rörelse som motsätter sig USAs överhöghet. NED stöder naturligtvis också oppositionen i Venezuela med pengar. Intressant nog samarbetar NED också med IDEA, det internationella demokratisinstitut som finansieras av svenska biståndspengar och som flaggar stolt på Strömmen i Stockholm.

 

USAs anspråk på överhöghet över "bakgården".

Principerna för W Bush utrikespolitik drogs upp i fjärde Santa Fe-dokumentet som publicerades för drygt ett år sedan, och som är en fortsättning på första Santa Fe dokumentet som drog upp Reagans politik, och det andra för pappa Bush. Santa Fe 4 innebär inga nyheter i politikens inriktning, bara anpassning till läget för dagen. Så enligt Santa Fe IV är USAs främsta fiende nu "axeln Kuba, Venezuela och gerillan i Colombia" och efter 11.9 har de blivit de främsta målen i det selektiva s k kriget mot terrorismen och för hela den militära och ekonomiska offensiven för att få kontroll över Latinamerika och stoppa den växande folkliga rörelsen i Ecuador, Brasilien, Bolivia, Argentina och Paraguay.

En huvuduppgift för USA, enligt dokumentet, är att garantera "att länderna i världsdelen inte ska uppträda fientligt mot USA och att världsdelens naturresurser ska vara disponibla för att tillgodose USAs nationella prioriterade behov".

Finns det då någon verklig risk att USA kommer att anfalla Kuba? Det är svårt att tro, men samtidigt tar USA oss på sängen var och varannan dag genom allt värre översitteri och herrefolksattityder. Och även om det finns gränser också för USAs självsvåld, så vidgas de otäckt i takt med EUs undfallenhet för storebror.

USA har monopol på våldsutövning i världsskala. Men dess finansiella skuldsättning är sådan att de enbart kan fortsätta med detta efter samtycke från de organisationer som kontrollerar världens likvida tillgångar och som utgör konkurrenter i kampen om investerings- och spekulationsmarknader, naturtillgångar, råvaror mm.

Samtidigt hotas det internationella finanssystemet allt oftare av krascher och behovet av brandkårsutryckningar från IMF och USA kommer allt tätare. Mexiko 1984, Mexiko igen 1994, Indonesien 1997, Ryssland 1998, Brasilien 1999, och Argentina 2001.

Och upproren växer bland Latinamerikas arbetare, ursprungsfolk, jordlösa, nationella krafter, deklasserad medelklass. Frågan är om de ska kunna finna en gemensam väg inom och mellan länderna, och lyckas bryta imperiets makt.

Kubas framtid är också förknippad med svaret på den frågan. USAs planer på kontroll över Latinamerika skulle underlättas om den kubanska socialismen krossades, medan Kubas överlevnad skulle underlättas om "Vårt Amerika", som José Marti kallade det, från Rio Bravo till Magallanes, kunde erövra sin självständighet och börja bygga ett människovärdigt samhälle.

Eva Björklund 02 07 26

Infört på ELAK 11-aug-2002

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04