Debatt
 
     
 
Först tryckt i Norrköpings Tidningar 2002-10-29

Den Kubanska Grundlagen Garanterar Unika Rättigheter

Jakob Forssmed (NT Debatt den 16 oktober) tar Nobelpriset till tidigare USA-presidenten Jimmy Carter som förevändning för angrepp på Kuba och Svensk-Kubanska Föreningen. För att göra det måste han bortse från alla de omständigheter som inte passar in i USA-propagandans svartmålning av Kuba, och bortse från det verkligt sensationella med Carters Kubabesök och tal på universitetet.

Carters tal var uppseendeväckande, inte för att han liksom så många andra framhöll USA och övriga Latinamerika som demokratiska modeller för Kuba att ansluta sig till, utan för att han trots sin demokratiuppfattning kunde erkänna Kubas enorma framsteg när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter som utbildning, hälsovård och social trygghet.

Ännu intressantare blev det när studenterna fick debattera: kan man tala om demokrati utan social rättvisa, utan lika möjligheter för alla? Kan man tala om demokrati när över halva väljarkåren stannar hemma i brist på alternativ? Kan Kubas enorma framsteg när det gäller mänskliga rättigheter frikopplas från samhällssystemet och den folkliga delaktigheten, och kan grannländernas system frikopplas från miljontals barns för tidiga död?

När man ser sig om i Latinamerika - Argentina, Peru, Colombia, Mexiko - är det inte så svårt att förstå att kubanerna faktiskt av egen vilja går ut till försvar för ett samhälle med social trygghet och utan våld. Trots att de för denna ohörsamhet mot supermakten utsatts för ekonomisk, biologisk och terrorkrigföring under 40 år.

De kubanska studenterna och folket är således inte ointresserade av demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, som Forssmed avrundar sin artikel med. Tvärtom, de och vi tar dessa frågor på största allvar. Det är en av orsakerna till att vi anstränger oss att avslöja den manipulation av temat som utgår från USA och som kd ansluter sig till.

Ett exempel är påståendet, lite naivt, att 11 000 namn insamlade under fyra år på Kuba, skulle utgör ett sådant hot mot Kubas samhällssystem, att landets regering skulle behöva "kommendera" fram en egen folkomröstning. Enda möjligheten till en sådan absurd tolkning är att bortse från de verkliga hoten mot Kuba, nämligen USA:s upptrappade hot och demonisering av Kuba som förberedelse för ännu ett "förebyggande anfall", så som USA:s krigshets numera benämns.

Ett annat exempel är förtigandet av att det så kallade Varelaprojektet inte bara stöds av svenska kristdemokrater med SIDA-pengar till stöd för "Kristna Befrielserörelsen", utan också av USA:s president och kongress. Samt att dess officielle upphovsman, Osvaldo Paya, fått årets demokratipris från National Democratic Institute for International Affairs i Washington med anslag från bland annat Coca-Cola, Enron, Exxon Mobil, Ford, General Motors, Johnson & Johnson, Lockheed Martin, Texaco, Unilever, Unisys etcetera.

Varelaprojektets begäran om folkomröstning har inte stöd i Kubas grundlag, som Forssmed påstår. Kubas grundlag garanterar folket många friheter och rättigheter, och en del av dem är ganska unika. Som till exempel att det inte är förbehållet riksdagsledamöter att föreslå lagändringar i parlamentet, utan att även folkrörelserna har den rättighetenoch till och med medborgarna i allmänhet, under förutsättning att minst 10 000 väljare med sina namn ansluter sig. Rättigheten gäller dock bara förslag till lagändringar, inte till ändringar i grundlagen som Varelaprojektet hävdar. Dock kommer Nationalförsamlingen att ge dess USA-finansierade upphovsmän ett svar på deras begäran, i sinom tid. Även det kubanska parlamentet har sina handläggningstider, liksom alla andra.

Forssmed bortser också från det goda råd Carter gav sina landsmän: att häva blockaden, och inte ge ekonomiskt stöd till de "oberoende", för som Carter sade: "det skulle allvarligt skada deras integritet".

Vi hoppas dock med Forssmed att Nobelpriset till Carter ska "kasta ljuset på Kuba". Men på det sanna Kuba, det som likt David står upp mot Goliat och försvarar folkens självbestämmande och rätt till utveckling. En David som visar att en annan värld är möjlig än den utplundringens, våldets och övermaktens värld som Pax Americana leder till.

Eva Björklund,
Redaktör För Tidskriften Kuba

Infört på ELAK den 11 november 2002

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04