Debatt
 
     
 

 

Amnesty angriper Kuba, inte USA

Med all respekt för Amnesty, men en demonstration för mänskliga rättigheter som fokuserar på Kuba är horribel, och enbart ett led i USAs 40-åriga kampanj för att beröva kubanerna deras mänskliga rättigheter. Jag hoppas verkligen att ni som ändå eventuellt går i en sådan demonstration har plakat som hyllar Kubas kamp för mänskliga rättigheter och fördömer USAs koncentrationsläger i Guantanamo, anfallskrig mot Irak och Afghanistan mm. Att i dagslaget på människorättsdagen vända blicken bort från USA kan bara ha ett syfte, och det har inte med mänskliga rättigheter att göra.

Ett grundläggande problem är att Amnesty konsekvent bortser från USA ekonomiska, biologiska, terror- och propagandakrigföring. Amnesty erkänner inte Kubas rätt att lagstifta till försvar för den nationella säkerheten, och kriminalisera samarbeta med utländsk fientlig makt (USA), utan ser det som en inskränkning i de mänskliga rättigheterna.

Enligt "Lagen till försvar av det nationella oberoendet och ekonomin" ("Rikets säkerhet" skulle det heta i Sverige) är det straffbart för kubanska medborgare "att med syfte att uppnå Helms-Burton-lagens mål* stödja blockaden och den ekonomiska krigföringen, innefattande samarbete med utländska media Šosv ". (*beslut antaget i USAs kongress 1996 att störta regeringen på Kuba och ersätta den med en av USA godkänd administration, och att i detta syfte bl a med mångmiljonanslag försöka skapa en "demokratirörelse" på Kuba)

75 personer, bl a några journalister, dömdes till fängelsestraff på mellan 6 och 28 år i april enligt denna lag. I rättegångarna lades bevisen fram. De dömda har haft ett nära samarbete med USA:s representation på Kuba. De har tagit emot instruktioner, pengar och lyxartiklar, datorer och faxar. De har haft regelbundna möten på USA:s intressekontor i Havanna, dit de har haft passerkort och kunnat komma och gå 24 timmar om dygnet. De har rapporterat direkt till USA:s diplomater. På vanligt svenskt språkbruk kallas detta spioneri, samarbete med främmande makt och quislingverksamhet. De är inte dömda för vad de sagt eller vad de tycker. De är inte samvetsfångar eller politiska fångar, som Amnesty påstår, utan dömda för brott mot kända pch precisa lagar som förbjuder samarbete med USA i dess planer att återta kontrollen över Kuba.

Det finns fem kubanska politiska fångar. De har suttit i högsäkerhetsfängelser sedan 1998, långa perioder i isoleringsceller under vidriga förhållanden; läckande toaletter, minimalt utrymme, ingen kontakt med omvärlden, inga fönster men skarpa lampor tända 24 timmar om dygnet. Två av de fem har under hela denna tid inte fått träffa sina fruar och barn. De är dömda till straff på upp till dubbel livstid. Deras försvarsadvokater har inte ens fått se hela anklagelseakten. De sitter i USA. Deras "brott" var att de infiltrerade terroristgrupper i Florida, och rapporterade om planerade attentat mot kubanska mål. De har genom detta förhindrat flera attentat och räddat liv. Men i USA går terroristerna fria, medan de som arbetat mot terrorism dömts till dessa hårresande straff.

Amnesty riktade också skarp kritik mot Kuba för att tre dödsdomar verkställdes i ett läge av akut hot från USA. Avrättningar är avskyvärt. Ca 130 länder tillämpar dödsstraff. Under 3 år upprätthöll Kuba ett moratorium och genomförde inga avrättningar, med sikte på att avskaffa dödsstraffet. Inte någon gång under dessa år välkomnade Amnesty moratoriet, utan fortsatte sina angrepp på Kuba som om avrättningar förekom och kampanjade för att stoppa dem. Som källor för sina påståenden om Kuba har Amnesty under hela 90-talet använd personer på Kuba som rundligen betalts av USA, något som de inte ens själva förnekar.

Kapningar av kubanska flygplan och fartyg hade inte förkommit på några år. Men så genomfördes en rad under vintern 2002-03. Kaparna togs emot i USA, som inte lämnade eller straffade dem utan behandlade dem som hjältar. De kapade flygplanen och båtarna återlämnade inte till Kuba, utan såldes i USA. Passagerarna och besättningsmännen som tagits som gisslan erbjöds att stanna i USA. När de ville resa hem till Kuba behandlades de som brottslingar. USA inskränkte alltmer möjligheterna till att legalt utvandra till USA, men uppmuntrade till kapningar. Samtidigt meddelade USA att "kapningarna är ett hot mot USA:s nationella säkerhet." Det betyder att USA tar sig rätten att angripa militärt. Kuba fruktade att USA avsåg att med kapningarna framkalla en förevändning för militär angrepp och tog till dödsstraffet i avskräckande syfte. Det kan självklart kritiseras, men för att kritiken ska kunna tas på allvar måste den också utgå från reella förhållanden.

Efter 11 september 2001 har USA tagit sig rätten att bomba självständiga nationer sönder och samman. USA har upprättat ett koncentrationsläger på Guantanamo-basen, en del av Kuba som ockuperas av USA. Tusentals har fängslats i USA på grund av ursprung eller tro, och fortfarande hålls hundratals internerade. Kontrollen av medborgarna har skärpts till orwellska proportioner med övervakning boklån, bokköp, postgång och Internet.

I Latinamerika utgör Kuba ett hopp och ett bevis för att det går att stå emot USA och ta kontroll över de egna resurserna och få till stånd en utveckling i folkflertalets tjänst. Från Argentina och Chile i söder, till Guatemala, Honduras, Salvador och Nicaragua i norr, har latinamerikanerna bittert fått erfara vad det innebär när USA tillsätter sina samarbetsregeringar. På Kuba har USA ännu inte lyckats.

Skulle USA och EU lyckas i sina ansträngningar att "demokratisera" Kuba, då skulle Kuba åter bli som övriga Latinamerika: Utbildning och hälsovård förbehålls de rika och gatubarn, tiggare och prostitution breder ut sig. Några få lever i överflöd och flertalet i elände. Mänskliga rättigheter är förbehållna de välbeställda. Majoriteten är rättslös. Amnesty skulle kunna spela en viktig roll i skyddet av de fantastiska rättigheter kubanerna tillkämpat sig. Amnesty skulle, genom att visa att de som dömts inte är samvetsfångar utan samarbetsmän, kunna bidra till att stoppa det hyckleri och den orättvisa behandling Kuba utsätts för. Genom att medverka i den USA-ledda demoniseringen av Kuba, som bygger på lögner och desinformation, undergräver Amnesty sin trovärdighet som förkämpe för mänskliga rättigheter.

Eva Björklund

Infört på ELAK den 5 februari 2004
(Webmastern beklagar förseningen av denna artikel.)

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: den 5 februari 2004

 

"CITATET"

VEM SOM SA DET

Amnesty angriper Kuba, inte USA amnesty040205.htm Eva Björklund den 5 februari 2004