Debatt
 
     
 

Vem bör fördömas?

Det politiska hyckleriet slår nya rekord. Sverige deltar i fördömandet av Kuba. Så var det då dags igen, det årliga fördömandet i Genève av Kuba för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna (Se röstresultatet nedan, webmasterns anm.). En nyhet om Argentina fick inte lika stor genomslagskraft men där har nu den ekonomiska krisen gått så långt på djupet att TV:s lek- och tävlingsavdelning har invigt en ny programtävling som passande döpts till "Recursos humanos", mänskliga resurser. Villkoret för att vara med är att man är arbetslös. Miljoner desperata argentinare är potentiella deltagare för att vinna priset - ett jobb!

Häromdagen kom ett annat inslag i hur argentinarna kan skaffa sekiner för att dämpa hungern. Då menar jag inte att stoppa djurtransporter och med yxor och machetes genomföra slakten vid motorvägen. Nä, här handlar det om unga kvinnor mellan 12-30 år som i staden Rosario bokstavligen låter sig skalperas. Håret blir peruker som går på export. Ersättningen för håret är 2-3 dollar.

Kuba har genomgått en s.k. specialperiod under hela 1990-talet. Hela den ekonomiska basen rycktes under fötterna på den kubanska staten när Sovjetunionen brakade samman och "gick över till andra sidan". 90 procent av landets handelsutbyte genomfördes med Sovjetblocket. I vilket latinamerikanskt land som helst hade detta orsakat ett folkuppror. Men inte hos kubanerna, trots att Miamimaffian utlovade både investeringar och en ljus framtid. Kubanerna visste att bakom hörnet lurade de transnationella bolagen och den hänsynslösa exploatering som blir följden när de trampar in i ett land.

Under tio års tid kämpade kubanerna och kan nu med facit i hand glädja sig över att det är det enda landet i Latinamerika där den ekonomiska och sociala situationen har förbättrats, och det säger Välrdsbankens chef. I alla andra länder, med undantag för Venezuela, har situationen blivit desperat.

på Kuba är skolan en mänsklig rättighet

Samma dag som Kuba fördömdes i Geneve kom Världsbanken med en rapport som handlar utbildningen i världen. 125 miljoner barn går inte i skolan! I Latinamerika "deserterar" 22 miljoner barn från lågstadiet. På Kuba finns det inte ett enda barn som står utanför skolsystemet för att dess föräldrar inte har pengar till att betala barnets skolavgift, ty på Kuba är skolan en mänsklig rättighet som är gratis.

Trots den oerhört utsatta situationen Kuba befann sig i under 1990-talet, stängdes inte en enda skola, sjukhus eller daghem. I Colombia är det tusentals sjukhus och skolor som står inför en ekonomisk. Nästan tre miljoner barn står utanför utbildningssystemet. Nio miljoner colombianer överlever på en dollar per dag medan 14 miljoner av 40 har två dollar att inhandla mat och dryck för att inte dö av svält.

Men det är i detta sällskap som Anna Lindh & Göran Persson har hamnat. De tre ländernas utrikesministrar, Argentina, Uruguay och Sverige, röstade för ett fördömande av Kuba i Genève och kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

En av de äldsta demokratierna?

Det är så man skäms att vara svensk när man stöter på colombianer här i Bogota som frågar "hur Sverige kan vara så naiv att landets regering går på USA:s lögner och manipulation. Om ni hade haft en högerregering som i Spanien, då hade vi förstått det. Men en socialdemokratisk. . .!"

23 utrikesministrar röstade för medan 21 röstade emot och nio nedlagda röster för ett fördömande av Kuba. Trots att USA hotade flera länder, framför allt afrikanska, röstade dessa mot ett fördömande vilket ska hedras med tanke på den ekonomiska utpressningen och, varför inte, eventuellt framtida hot om invasion. I dagens unipolära värld kan allt bli möjligt.

Om Colombia däremot låter det helt annorlunda. Bush sa i torsdags (18 april) att "Colombia är en av de äldsta demokratierna i Latinamerika som nu är utsatt för terrorister som FARC", USA-presidenten lovade, som alla hade förutsett, att de medel som endast ska användas för bekämpning av kokamaffian och besprutning av kokafält, nu ska sättas in mot vänstergerillan. Det handlar om en armada på ett 70-tal attackhelikoptrar, fem antigerillabataljoner, en enorm apparat inom den militära underrättelsetjänsten där nu Pentagon direkt kommer att leda många av de militära operationerna från sitt "sattelitstyrda övervakningssystem".

Tusen massakrer!!!

Men hur är det egentligen med de mänskliga rättigheterna i Colombia?

Förra veckan deltog jag på en veckoslutskonferens som handlade om de cirka 2,5-3 miljonerna interflyktingarna som flytt undan kriget på landsbygden. Ett stort antal advokater, fackledare och människorättsrepresentanter talade på temat. Alla anklagade den colombianska staten för att vara ytterst skyldig till den rent makabra situationen som råder i landet.

Under president Andres Pastranas tre år vid makten har över 1.000 massakrer ägt rum, den förkrossande majoriteten utförd av de paramilitära grupperna, sa människorättsadvokaten Alirio Uribe från advokatsällskapet Alvear Restrepo. Och fortsatte:

Innan hans mandatperiod mördades tio personer per dag av politiska motiv. I dag är det 20. För tre år sedan försvann en människa varannan dag. I dag försvinner två människor per dag. Förra året mördades 172 fackföreningsledare. Hittills i år har 51 fackledare mördats. Sa Uribe och bara fortsatte den makabra uppräkningen.

Men på DN:s ledarsidor, hos Bush i Vita Huset och Anna Lindhs UD betraktas Colombia som en "stabil demokrati", trots att all opposition skoningslöst slaktas av den politiska och ekonomiska makten.

Paramilitär kongress

Politisk demokrati? tänkte jag när såg ett satiriskt lördagsprogram för två veckor sedan. Komikerna drev med den colombianska "demokratin", ty vid valet den 10 mars till kongressen röstade bara 42 procent av de 24 miljoner röstberättigade colombianerna. Det Nationella Valrådet upptäckte strax innan valet att det fanns sex miljoner döda colombianer i vallängderna, vilket inte orsakade någon särskild uppståndelse hos de härdade colombianerna. Men drygt tio miljoner röstade och bland dem valde en miljon att rösta blankt och en halv miljon förstörde sina röster innan de lade valsedeln i valurnan.

Men det räckte inte.De paramilitära dödsskvadronernas militäre ledare Mancuso uppgav en dag efter valet att han var mer än glad eftersom paramilitärerna nu kontrollerar 35 procent av kongressledamöterna.

Men det räcker heller inte för att punktera den colombianska demokratin.Valförrättare säljer sig Nittiofem procent av rösterna räknades på valkvällen. Men fortfarande, en månad efter valet, höll valförrättarna på att räkna röster. Det är samma rösträknare som anklagades för att sälja hela "valbordet", inklusive de fyra valförrättarna för 4.000 kronor.

Kongressledamöter som hade valts med knapp marginal började bli allt nervösare. Och de hade skäl. För deras räknade och godkända röstetal började plötsligt att reduceras ju längre röstsammanräkningen av de återstående fem procent röster pågick. Rösträknare "snodde" helt enkelt flera tusen röster från vissa kandidater och "placerade" dem hos de kandidater som hade köpt val- och rösträknarna, dundrade flera myndighetspersoner. Konsekvensen blev, att flera av kandidater som trodde att de hade en säker plats i kongressen, nu stod på gatan igen. Helt otroliga historier berättades från de olika län där de paramilitära och armén har ett järnhårt grepp om civilbefolkningen.

Folk från alla samhällssektorer betraktar i dag kongressen som illegitim på grund av den enorma korruptionen med köpta och stulna röster.Men det spelar ingen roll när kriget ska legitimeras. Om detta hade varit Kuba eller Venezuela?

En tanke slog mig när jag var på in till Bogotas centrum. "Vad skulle reaktionen i Vita Huset, UD i Sverige och i det brittiska överhuset blivit om den fyriska utrotningen som pågår i Colombia skulle ha inträffat på Kuba?

Vilken reaktion och uttalande skulle utfärdas om valet i Venezuela hade dröjt upp till en månad och där de s.k. "Bolivarianska försvarskommittéernas" ledare hade utropat sig till valets segrare med 35 procent av kongressledamöterna bakom sig?

När får vi ett uttalande från Anna Lindh om Colombia som inte bara i allmänna ordalag tar avstånd från våldet utan också kräver en liknande rapportör som hon och 22 andra utrikesministrar beslutade för Kuba? Eller stör detta affärerna?

Dick Emanuelsson

Bogota

uppåt

Länder som röstade för ett fördömande av Kuba på uppmaning av Uruguay:

  1. Argentina
  2. Österrike
  3. Belgien
  4. Kamerun
  5. Kanadá
  6. Chile
  7. Costa Rica
  8. Kroatien
  9. Tjeckien
  10. Frankrike
  11. Tyskland
  12. Guatemala
  13. Italien
  14. Japan
  15. Mexiko
  16. Peru
  17. Polen
  18. Portugal
  19. Sydkorea
  20. Spanien
  21. Sverige
  22. Storbritannien
  23. Uruguay

Mot resolutionen:

  1. Algeriet
  2. Bahrein
  3. Burundi
  4. Kina
  5. Kuba
  6. Republiken Demokratiska Kongo
  7. Indien
  8. Indonesien
  9. Libyen
  10. Malasia
  11. Nigeria
  12. Pakistan
  13. Ryssland
  14. Saudiarabien
  15. Sydafrika
  16. Sudan
  17. Syrien
  18. Togo
  19. Venezuela
  20. Vietnam
  21. Zambia

Nedlagda röster:

  1. Armenien
  2. Brasilien
  3. Ecuador
  4. Kenya
  5. Senegal
  6. Sierra Leona
  7. Swaziland
  8. Thailand
  9. Uganda

Infört på ELAK 2002-04-24

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04