Debatt
 
     
 
Först tryckt i South Florida Sun-Sentinel 31 maj 2002

Vem är en terrorist?

President Bushs tal i Miami den 20 maj i år visade att han är beredd att med alla medel försöka vinna röster hos extrema exilkubaner. Vad för slags politik eller åtgärder de än ber om - Bush kommer att försöka ge dem det. Men det kan få allvarliga konsekvenser för trovärdigheten i kriget mot terrorismen. Han beskriver för oss en värld där the good guys kämpar mot the bad guys, terroristerna. Och som han har sagt om och om igen: Vem som helst som stöder en terrorist, vem som helst som ger en fristad åt en terrorist, är en terrorist.

Men ska vi hålla oss till den definitionen, så kan det finnas terrorister inom familjen Bush. 1989, för att ta ett exempel, gick den förste presidenten Bush emot sitt eget justitiedepartement och inställde landsförvisningen av ärketerroristen Orlando Bosch. Kort därefter frigav han honom. Bosch var en exilkuban som dömts för terroristaktiviteter i USA och tillbringat fyra år i fängelse. Frigiven 1972 bröt han mot den villkorliga domen och rymde till Latinamerika. Till sist hamnade han i Venezuela där han 1976 fängslades för att ha planerat bombattentatet mot ett kubanskt passagerarflyplan som orsakade 73 människors död, däribland hela det kubanska fäktningslandslaget.

Den hårdföra extremhögern bland exilkubanerna älskade det. 1983 förklarade Miamis stadskomission en särskild "Dr. Orlando Boschs Dag" för att hedra honom för hans terroristiska våldsdåd.

Frigiven från fängelse i Venezuela under mystiska omständigheter 1987, återvände Bosch 1988 till Miami utan att ha något visum och arresterades nästan omgående för sitt tidigare brott mot den villkorliga domen. Migrationsverket började förbereda hans utvisning. Som biträdande statsåklagaren konstaterade 1989: "I 30 år har Bosch varit en beslutsam anhängare av terroristiskt våld."

Detta var inget påstående på lösa grunder. Justitiedepartementet har uppgifter som kopplar Bosch till mer än 30 fall av sabotage och våld i USA, Puerto Rico, Panama och Venezuela. Som biträdande statsåklagaren påpekade: "Denna nations säkerhet påverkas av dess förmåga att visa trovärdighet inför andra länder i dess vägran att hjälpa eller skydda terrorister... Vi skulle inte kunna skydda herr Bosch och upprätthålla den trovärdigheten."

Logiken var obestridlig, men tyvärr avgjordes detta fall inte på någon logisk grund. Kongresskvinnan Ileana Ros-Lehtinen och den vanliga lobbyn av extrema exilkubaner skulle inte gå med på detta. De kämpade oförväget för Boschs frigivning. Bland dem som gick i täten för lobbying-kampanjen återfanns Jeb Bush, som då var ansvarig för Ros-Lehtinens valkampanj.

Konfronterad med alla dessa påtryckningar, till och med från hans egen son, beslöt den förste presidenten Bush att det var politiskt bekvämt att ge en fristad åt en terrorist. Bosch frigavs och lever fritt och utan tillstymmelse till ånger i Miami.

Och fallet med Orlando Bosch var på intet sätt någon isolerad företeelse. Ros-Lehtinen har också krävt att Valentine Hernandez ska friges. Dennes viktigaste brott var morden på andra exilkubaner som vågat förorda en dialog med Castros regering. Men Ros-Lehtinen tycker att han ska friges. Och varken hon eller guvernör Bush har någonsin backat från sitt stöd för Orlando Bosch.

Och sedan har vi fallet med Luis Posada Carriles, som tillsammans med Bosch planerade bombattentatet mot det kubanska passagerarplanet 1976. Han tillbringade också tid i fängelse i Venezuela men frigavs 1985 och dök upp i Centralamerika där han arbetade i Oliver Norths hemliga Contras-operation tillsammans med Felix Rodriguez, en nyckelfigur i Iran-Contras-skandalen med täta band till vicepresident Bush.

1988 medgav Posada Carriles i en intervju för New York Times att han organiserat bombattentaten mot ett antal hotell i Havanna föregående år vilket hade resulterat i att en italiensk turist dödats. Trots att Posada Carriles erkände sin skuld ställdes han aldrig inför rätta i USA. Idag sitter han i fängelse i Panama, anklagad för inblandning i en mordkomplott mot Fidel Castro nyligen.

De element som hjälpt och skyddat terrorister i Florida tillhör president George W. Bushs närmaste allierade i delstaten. Nyligen utsåg han till och med en av Ileana Ros-Lehtinens stabschefer, Mauricio Temargo, till en viktig post i den federala regeringen. Och Otto Reich, en av de mest extrema exilkubanerna, har nyligen utsetts till biträdande statssekreterare med ansvar för relationerna till Latinamerika. Roger Norriega, tidigare tillhörande senator Jesse Helms stab, är nu vår ambassadör i OAS. I korthet: De som visat överseende med terrorism tycks nu ha tagit över ansvaret för vår politik gentemot Latinamerika.

President Bushs välbekanta uttalande behöver skrivas om och få följande lydelse: "Vem som helst som ger en fristad åt en terrorist som vi ogillar, är en terrorist. Men vem som helst som ger en fristad åt en terrorist som vi gillar är helt OK. I själva verket kan det till och med tänkas att vi har en post ledig för honom i vår administration.

Wayne S. Smith
företrädare för C.I.P, Center for International Policy och f.d. chef för USA:s intressekontor i Havanna

Infört på ELAK 15-jun-2002
(Ett särskilt tack till BB som översatte och skickade artikeln till ELAK ).

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04