Debatt
 
     
 

 

Sverige Tar Initiativ Till Nya Irakkrig

Folkmordskonferensen, Stockholm International Forum, kan vid första anblicken framstå som en god sak. Delar av regeringen har sökt trumpera ut bilden av ett Sverige som återigen tar täten för globala ansträngningar för fred. Men studerar man konferensen närmare tornar ett annat syfte fram.

Inte nog med det att deltagarlistan innehåller flera av de stater som idag dagligen utför mord eller trakasserier mot civila i områden som Palestina, Kurdistan, Irak, Västsahara och Tjetjenien - men inga representanter för folken i dessa områden. Underliggande i förklaringarna om konferensens syfte kan anas en tro på militära "lösningar", krig som metod och den typ av "förebyggande arbete" som blivit känt över världen som Bushdoktrinen. Att detta är en återvändsgränd visade inte minst Irakkriget.

I ett ockuperat Irak ökar nu desperationen, fattigdomen och också motståndet mot ockupationen. Allt tydligare framgår att USA:s syfte med kriget inte var att bygga humanism och demokrati, utan egoistiska ansträngningar för att permanenta sin ledande roll i världen. Den svenska regeringen valde att uttrycka kritik mot USA:s krig när det startade och hänvisade till folkrättens förbud mot angreppskrig och militära interventioner. Men i riksdagens frågestund förra veckan förklarade utrikesministern att den konferens regeringen nu anordnat handlar om
"hur vi kan utveckla det regelverk vi har för att ingripa på ett tidigt stadium?".
Göran Persson fortsatte i samma stil i sitt inledningstal till konferensen där han bland annat sa att
"EU idag har en klar agenda för förebyggande arbete. (...) Det internationella samfundet har mekanismer för att försäkra att militära muskler kan grupperas i hast och effektivt användas i krishanterande och fredsstödjande åtgärder. Vi har medlen. Vi måste raffinera och förbättra dem. Och vi måste använda dem".
Regeringen arbetar aktivt för att öka acceptansen och legitimiteten i militära interventioner. Från konferensen hördes också oroväckande ord om att internationalisera ockupationen av Irak genom en multinationell truppinsats i landet. Det Irak behöver är ett slut på ockupationen - inte fler ockupationssoldater med nya nationaliteter.

Det är svårt att komma till en annan slutsats än att Sverige nu, ett halvår efter USA:s invasion av Irak, stått värd för en konferens som vill mjuka upp folkrätten för att tillåta krig som de mot Irak, Afghanistan och Jugoslavien. Sådana uppmjukningar kommer inte förebygga folkmord, utan underlätta angrepp mot suveräna stater och dödandet av civila i enlighet med Bushdoktrinen. Vill man göra verkliga ansträngningar för att förebygga folkmord krävs det helt andra åtgärder. Inom FN:s ram har man nu sjösatt en internationell brottmålsdomstol. En sådan domstol kan vara en del av ett effektivt förebyggande arbete mot folkmord. Men trots att flera av de länder som aktivt motverkat domstolen och vägrat skriva under de avtal som möjliggör den, såsom USA, Israel och Turkiet, var närvarande vid konferensen lyfte man inte frågan gentemot dem. Inte heller tog man tag i några andra pågående konflikter. Morden på palestinier, tjetjener och andra förtryckta folk fortsätter utan att regeringen samtalade med de israeliska eller ryska mötesdeltagarna.

Den 15:e februari förra året demonstrerade hundratusentals svenskar och miljoner människor över världen gemensamt i ett fördömande av krigsplanerna mot Irak. Det verkar regeringen och ledarna som möttes i Stockholm helst vilja förtränga. Förra gången fredsrörelsen hade anledning att mobilisera över världen, när Vietnamkriget pågick, tog Sverige som enda europeiska stat emot Bertrand Russel och Jean-Paul Sartres öppna tribunal mot USA:s krigsförbrytelser. Filosofernas och fredsvännernas budskap spreds över världen med svenska regeringens hjälp Då stod vi värd för små konferenser med stor betydelser, idag arrangerar vi stora konferenser utan betydelse.

Regeringens ovilja att diskutera de konflikter som pågår idag går att folkmordskonferensen i bästa fall har varit meningslös, i sämsta fall har den gett sken av en svensk utrikespolitik som stödjer ockupation och statsterrorism och berett vägen för ändringar i folkrätten och nya Irakkrig.

Stockholm 28 januari 2004

Samordningsgruppen i Nätverket mot Krig
Refet Candemir
Francisco Contreras
Göran Drougge
Gustav Fridolin
Märit Hamlin
Arne Johansson
Sami Makboul
Sköld Peter Matthis
Sigyn Meder
Maria Pilar Reyes

Infört på ELAK den 5 februari 2004

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: den 5 februari 2004