Debatt
 
     
 

 

Om Internet på Kuba

av Miguel Ramirez, Kubas ambassadör på Nya Zealand

Det faktum att väldigt lite har publicerats om de verkliga förhållandena på Kuba för Internetanvändning visar på behovet att belysa den kubanska positionen i frågan. Detta speciellt efter det mycket negativa uttalandet från Amnesty International nyligen.

Just själva frånvaron av information av den kubanska ståndpunkten på Internet är en klar indikation av svagheten i att betrakta Internet som det bästa och slutgiltiga mediet för spridning av fri information i världen.

Fastän vi kubaner inte nekar till möjligheten att använda Internet som ett sätt att förmedla budskapet från Kuba i denna globaliserade och västdominerade värld som regeras av mediekonglomerat, så är det ett arbete i motvind. Censuren idag består inte av att avlägsna eller neka tillgång till information, utan den verkar genom att gömma de verkliga nyheterna i de härskandes reservoarer eller genom att gömma dem bakom berg av strunt, propaganda, reklam, mp3, filmer och spel.

Jag kan enbart anse Amnestys påståenden om brist på yttrandefrihet på Kuba som fullkomligt partiskt och fullt av fördomar utifrån västerländska värderingar, som inte tar hänsyn till förhållandena och historiska förutsättningarna i 3:e världen. Med tanke på att Amnesty är en organisation med lång erfarenhet så kan jag inte tro att man handlar utifrån naivitet, och jag kommer osökt att tänka på möjligheten att denna NGO stöder Bush-administrationens försök att demonisera Kuba för att skapa rätta tillfället för en regimförändring, precis som det gjorde i Irak.

När Kuba vidtar åtgärder för att reglera användningen av Internet för att hindra hackers, stulna lösenord, tillgång till pornografi, satanskult, terrorist- eller andra negativa hemsidor, så anses det vara ett förtryck av yttrandefriheten. När andra länder gör samma sak är det ett accepterat sätt att reglera Internet-användningen. Varför är det så?

Varför försöker AI ge intrycket att den privata tillgången till Internet på Kuba är så hög, att försöken att reglera användningen är ett försök att undertrycka det fria flödet av information? Vet inte Amnesty att Kuba är fattigt (men med stor värdighet) land i 3:e världen, där villkoren för uppkoppling i I-världen inte gäller?

Överväger AI att fördöma Västvärlden för att inte tillåta ett fritt informationsflöde till Afrika, där mindre än 1 % har tillgång till Internet? Säger Amnesty något om det faktum att 90 % av världens befolkning inte har tillgång till Internet, att mer än 70 % av de som har Internet lever i den rika världen och att 75 % av allt material är på engelska? Säger Amnesty något om det faktum att enligt Interpol finns fler än 17 000 pornografiska hemsidor, varav de flesta i den rika världen?

Varför följer Amnesty spåren av den anti-kubanska maffian i Miami som försöker jämföra Kuba med USA när det gäller vad vi borde ha? Varför inte jämföra oss med resten av Latinamerika, vilket vore logiskt?

I Centralamerika är tillgång till Internet en lyx. I Guatemala har 0,6 % av befolkningen tillgång, i El Salvador 0,7 %, i Nicaragua 0,04 % och i Honduras 0,03 %. Till och med i stora, befolkningsrika länder i Tredje världen finns mycket få invånare med tillgång till Internet. I Mexico är det 4,6 %, i Indien 1,6 % och i Indonesien 1,8 %.

I en värld där tillgång till Internet bara gäller en liten elit, där miljarder människor aldrig sett en telefon och inte har något hopp om att någonsin få tillgång till Internet – för att en stor del av dem inte kan läsa och skriva – där är den möjliga vägen för U-länder den väg vi följer.

Amnesty bortser från risken att betraktas som fullkomligt okunnigt om under vilka förhållanden Kuba har utvecklat tillgången till Internet. Varför fördöms inte USA-administrationen för den kostnad som Kuba måste betala för anslutning till Internet? Varför fördöms inte alla de hinder USA ställer upp för Kuba för att undvika att vi ska ha större bandvidd, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna ansluta fler användare?

USA:s blockad begränsar allvarligt vårt lands tillgång till IT:

  • Sedan 1962 har Kuba inte haft tillgång till telekommunikationer eller datautrustning som ägs av något USA-företag eller dess dotterbolag eller filialer.
  • På grund av blockaden har Kubas telekomsektor tillfogats mångmiljonförluster i såväl nätbaserad som trådlös kommunikation, alarmsystem, e-handel och postgång. Enbart vad gäller telefoni uppgick förlusterna till närmare 22 miljoner dollar år 2002.
  • 10 april 2003 nekade USA:s handelsdepartement att ge exportlicens till USA/Cuba-INFOMED, en humanitär NGO, baserad i Kalifornien, som hade för avsikt att donera 423 persondatorer till kubanska sjukhus och mottagningar för att underlätta diagnos- och medicinskt informationsnätverk. USA fastslog: "Denna export skulle vara skadlig för USA:s utrikespolitiska intressen".
  • När USA:s armé utvecklade e-mail så hade Kuba ingen tillgång till denna eller till teknisk know-how eller till utrustning. Tillgång till hemsidor blockerades fram till maj 1994. Därför var Kuba avstängt från Internet-processen före detta datum.
  • Kuba skulle vilja anslutas till Internet mycket snabbare och få tillgång till så många oberoende kanaler och distributörer som möjligt. Varje gång Kuba försöker tillföra en ny kanal till Internet, så måste den amerikanska motparten skaffa en licens från USA:s Skattedepartement. Likaså, om ett USA-företag vill öppna en ny kanal till Kuba, eller vill uppgradera förbindelsehastigheten, måste de först skaffa en licens.
  • Kubas nuvarande förbindelse till det så kallade Infobandet ger inte tillräcklig bandvidd för att möta landets krav. USA-blockaden tvingar Kuba att använda en dyr och långsam satellitförbindelse. Problemet skulle kunna lösas med en fiberoptisk kabel mellan Kuba och Florida, men detta har USA inte tillåtit.

Dessutom ignorerar Amnesty fullkomligt att Kubas utrymme i etern kontinuerligt kränks av USA:s regering genom regeringskontrollerade radiostationer. Vidare försöker grupper i Miami, med USA-administrationens stöd, kontinuerligt störa kubansk uppkoppling till Internet genom att skicka spam till kubanska servrar och blockera dessa.

Amnesty vet, för det har nämnts i andra rapporter med den kliniska objektivitet som kännetecknar någon som inte vill förarga sin herre, att USA-administrationen har skapat en ny kommission som ska genomföra en snabb omvandling av Kuba, en omskrivning av "regimförändring". USA:s regering har tillfört mer än 25 miljoner dollar till Internetstationer baserade i Miami som ska "förmedla sanningen" till det kubanska folket.

Varför anser Amnesty att Kuba inte har rätt att reglera användningen av Internet i det kubanska folkets intresse, medan man samtidigt försvarar dess självständighet från imperiet som mycket få vågar gå emot idag?

Som avslutning ett citat från Kubas kommunikationsminister:

"Jag kan försäkra att det inte finns någon som helst förändring i vår politik vad gäller användningen av Internet, vars hela utgångspunkt är att de som följer gällande bestämmelser kan fortsätta att ha tillgång till Nätet, att tillgången till Internet kommer att fortsätta att öka i den takt som uppkopplingen tillåter och att vi kommer att slå ned på alla olagligheter för att kunna skydda nätet."

Miguel Ramirez, Kubas ambassadör på Nya Zealand
Översättning: Zoltan Tiroler

Infört på ELAK den 3 februari 2004

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: den 3 februari 2004