Debatt
 
     
 

 

Först tryckt i Hudiksvalls Tidning 041020

Liberaler och deras diktaturvänner

Nej, Johan Örjes är inte nöjd (HT 13/10) med min redovisningav de svenska liberalernaskontakter med exilkubansk maffia. Den CIA-tränade Carlos Alberto Montaner, dömd på Kuba för sprängattentat, har själv meddelat Örjes att han är oskyldig. Minsann! Och om den av de svenska liberalerna inom SILC (Swedish International Liberal Centre) omhuldade Ramón Colás hittar inte Örjes några ”graverande uppgifter”.

Nåja. Båda dessa herrar representerar CANF (Cuban American National Foundation) och har i den egenskapen besökt SILC i Sverige. CANF är i sin tur insyltat i internationell terrorism. Däri ligger kopplingen. Till listan kan för övrigt läggas Nancy Pérez Crespo, CIA-agent och kompis med flygplanssprängaren Orlando Bosch. Det finns fler.

De svenska liberalernas besatthet av Kuba kan verka förbluffande. Världen vimlar av odemokratiska länder, de flesta med betydligt sämre levnadsförhållanden än Kuba. Ta Kubas grannland Haiti. Med utfattig befolkning, en barnadödlighet på 123 per 1 000 levande födda (Kuba 9), mödradödlighet på 680 per 10 000 förlossningar (Kuba 33) och läskunnighet på 50 procent (Kuba 97 procent). Och där en USA-stödd militärregim nu störtat den lagligt valde presidenten, när han till slut försökte göra något åt eländet. Men från liberalerna: tystnad.

"Problemet med Kuba, ur liberal synpunkt, är nog inte bristen på demokrati. Utan bristen på kapitalism."

Problemet med Kuba, ur liberal synpunkt, är nog inte bristen på demokrati. Utan bristen på kapitalism. Att man ännu motstår försöken att släppa loss det internationella kapitalet och återlämna jorden till storgodsägarna. Men detta är vad som väntar, om liberalerna får bestämma.

I en ovanligt öppenhjärtig rapport 6 maj i år lade Bushadministrationen fram sina planer för Kubas räkning. Det är ett detaljerat program för att återprivatisera hela landet, upplösa jordbrukskooperativen, vräka bönderna, återta flerfamiljshusen, och avskaffa pensionssystemet och det sociala välfärdssystemet. Man räknar med att detta måste ske med våld, och enligt William D Rogers, före detta tjänsteman på USA:s UD, kan aktionen bli ”USA:s våldsammaste aktion i Latinamerika på över 50 år”.

Detta har fått även ganska hängivna anhängare till ”regimskifte” att få skrämselhicka. Däribland svenske Pierre Schori, som tillsammans med flera internationella företrädare i ett öppet brev till utrikesminister Colin Powell, uttryckt ”djup oro” över att planen ”inte är respektfull mot det kubanska folket” och att tidigare erfarenheter från Östeuropa snarare visar att framgången ökat ”ju mer kontakt och kommunikation ett land hade med väst”.

Den tidigare USA-presidenten och fredspristagaren Jimmy Carter, har krävt att blockaden mot Kuba upphävs. Men Bush, liberalerna och Örjes vill annorlunda. Nu stryps möjligheterna för kubaner i USA att sända pengar till, eller besöka sina släktingar på, Kuba. Kontakter med Kuba straffas, i värsta fall med fängelse. 59 miljoner dollar är avsatta för propagandan i Europa, varav fem miljoner för anordnande av anti-kubanska konferenser.

Det är här SILC och liberalerna kommer in. Vem som representerar demokrati och diktatur i den här historien tål verkligen att diskuteras.

Till sist. Vad säger Johan Örjes om den ”självutnämnde” (liberalt nyspråk) pakistanske presidenten Musharraf som nyligen, under stort gillande från våra borgerliga medier, besökte Sverige? En diktator av den rätta ullen? Med små trevliga kärnvapen. En verklig kompis att umgås med i de fina liberala salongerna?

Gunnar Olofsson

Infört på ELAK 2004-11-03

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-11-03