Debatt
 
     
 

En berättelse om Che Guevara

Jon Lee Anderson:
Che Guevara - ständigt mot segern, 1928-1959 Leopard förlag.
Jon Lee Anderson:
Che Guevara - fosterlandet eller döden, 1959-1967 Leopard förlag.

De två böckerna erbjuder fascinerande läsning, en berättelse om en av 1900-talets mest framstående latinamerikanska gestalter. Ett fantastiskt liv, en bländande historia, men ett bländverk av tvetydigheter, antydningar, anekdoter. Det gäller inte minst den andra delen om kubanska revolutionens första år med halvsanningar, förtiganden, uppförstorningar och direkt historieförfalskning.

Från sin angloamerikanska utgångspunkt verkar författaren JLA okunnig om den latinamerikanska historiens djupa självständighetsströmning från tidiga 1800-talets befrielsekamp till idag. Han finner en dagboksantecknings hänvisning till Rio Grande gåtfull, när den tvärtom är glasklar. Den visar att Ernesto Guevara redan som 22-åring tagit till sig den bolivarianska drömmen om latinamerikansk enhet och befrielse från USAs utplundring och kontroll. Genom nästan 800 sidor finner jag ingen förståelse för detta som drivkraft för Che och hans kamrater. JLAs förklaring heter i stället "antiamerikanism" hos den unge Ernesto, besatthet, fientlig inställning till det anglosachiska, avundsjuka mot USA-turister osv. Hur långt från Che Guevaras tankevärld JLA befinner sig framgår också av att han låter Che tala om "amerikanska" företag mm när han i verkligheten säger USA- eller nordamerikanska. Trots alla de texter av Che som JLA läst, har han inte märkt att Amerika för Che är hela världsdelen, där USA är en del, och benämns som sådan.

JLA bekräftar genomgående myterna i den del av världen där opinionsbildningen präglas av USA. För att ta några av otaliga exempel:

Che Guevara får av JLA titeln "Högste åklagaren" vid de revolutionsdomstolar som under de första månaderna 1959 rannsakade Batista-regimens torterare och mördare. Men Che hade ingen del i domstolarna utan var befälhavare för den garnison som verkställde dödsdomarna. Den aktiva åklagarrollen har valts för att framställa Che som hatisk och hämndlysten.

Den borgerliga övergångsregering som tillträdde på Kuba efter 26-julirörelsens seger ville inte ha den radikala jordreform rörelsen utlovat. I början av februari argumenterade Che i flera tal, bland annat i TV 11 februari, för jordreform utan kompensation för storgodsägarna. Två dagar senare avgick statsministern Miró Cardona i protest. I JLAs berättelse handlar det i stället om att Fidel Castro skulle ha velat öppna bordeller och spelhålor, vilket Miró Cardona skulle ha motsatt sig. Fidel Castro blev statsminister, och hans regering genomförde jordreformen, som exproprierade jordinnehav över 400 hektar mot ersättning enligt taxeringsvärde, och gav arrendatorer och torpare äganderätten till den jord de brukade. Däremot inga bordell- eller spelhåleöppningar.

Ett problem med JLAs historieberättelse är också att läsaren inte får någon hjälp att förstå vad revolutionen och motsättningarna egentligen handlade om. Beskrivningen av regeringskrisen och av jordreformlagen är ett exempel. Den var det första stora eldprovet för den nya politiken, och den stora vattendelaren. Och den samhällsförändring som USA mer än något annat motsatte sig, med tanke på de stora jordinnehav som låg i USA-bolags händer. Det var också den slags reform som föranledde USA att driva fram regimskifte i Guatemala 1954. På Kuba handlade det om att 1,5 % av jordägarna ägde 46 % av jorden, och att nästan 70 % av jordbrukarna var daglönare, torpare och arrendatorer utan egen jord. Med kännedom om detta blir inte svårt att förstå att en ändring av dessa ägoförhållanden skulle skapa motstånd i borgerliga kretsar, även bland dem som stött kampen mot Batistas tyranni.

Det var genom jordreformen som revolutionen definierade sig, och det var jordreformen som USA försökte stoppa med ekonomisk utpressning redan de första månaderna 1959, CIA-organiserade terror- och sabotagebombningar från sommaren 59, mordplaner från hösten 59, ekonomisk krigföring från våren 1960 osv. Det handlade inte om kompensation, som gavs, utom om ekonomisk makt.

Detsamma gäller stadsreformlagen som exproprierade alla hyresfastigheter. Dock inte som JLA skriver, att den innebar förstatligande av alla hyreshus och att alla blev hyresgäster hos staten. Stadsreformlagen överförde äganderätten till lägenheterna till de boende som förvandlades till ägare, och har så förblivit.

Ett annat problem är fokuseringen på anekdoter och olika människors mer versioner av personliga möten med Che - i och för sig intressanta om läsaren hade fått möjlighet att värdera deras trovärdighet - istället för de konkreta samhällsförändringar som genomfördes. Som riksbankschef fick Che Guevara uppgiften att stoppa den valutaflykt och de spekulationer som höll på att beröva Kuba de få finansiella resurser som fanns kvar sedan Batista lämnat landet med stora delar av statskassan. Det började med regleringar av olika slag och avgjordes sedan genom en stor valutareform där alla gamla sedlar och mynt drogs in och nya utfärdades, för att eliminera alla maffians och andra svarta pengar. Men det är inte vad Che tar itu med i JLAs berättelse som i stället koncentrerar sig på en arkitekts besvikelse över att inte få fortsätta det bygge av en ny riksbankskoloss som Batistaregimen påbörjat.

JLA driver tesen att Che Guevara från första stund arbetade för att ansluta Kuba till sovjetblocket, och det sålunda inte är USAs fientligheter som har skulden för den långvariga konflikten mellan länderna. En annan central tes är att Che Guevara övergav Kuba för att ryssarna höll på att övertyga Fidel Castro att anta deras ekonomiska system. 30 sidor ägnas åt spekulationer hit och dit, att Fidel våren 1964 var beredd att överge befrielsekampen i Latinamerika, göra allt för att upprätta goda grannförbindelser med USA, ta ställning för Sovjet mot Kina osv. Det fordras grov övertolkning av diplomatiskt språkbruk för detta som inte har någon täckning i den konkreta politik som bedrevs. JLA påstår också att Fidel övertalade Che att ge sig av till Kongo för att bli av med honom, vilket motsägs t o m av JLAs egna påståenden på andra sidor, att Che långt tidigare talat för detta. Och när Che givit sig iväg blev det ingen anpassning till sovjetmodellen, tvärtom, det var Ches moraliska drivkrafter som blev modellen fram till början av 70-talet. Enligt JLA blev Kuba en allt mer sovjetiserad vasallstat, där Fidel inte tillät publicering av Ches skrifter. Själv har jag köpt de allra flesta av hans tal och artiklar i Havanna. JLAs negativa syn på Fidel Castro går också som en röd tråd genom biografin redan från första mötet i Mexiko 1955 med en figur som redan då "företett tecken på den sluga opportunism han senare blev känd för".

Även för många som studerat Ches livsgärning med sympati för den kamp för Latinamerikas befrielse som besjälade honom, har det varit svårt att förstå både valet av Boliva och hur gerillan där kunde misslyckas så kapitalt. Kring detta har också många myter spunnits, och skulder har fördelats. Att det bolivianska kommunistpartiet, och särskilt dess generalsekreterare Monje genom att först utlova och sedan dra undan sitt stöd på ett avgörande sätt bidrog till båda är det dock få som ifrågasätter, liksom att Monje visade sig vara notoriskt opålitlig. Ändå är just Monje en av JLAs mest citerade källor, och får på 6 sidor återge sin "uppriktiga" version av vad som föregick Ches beslut att välja Bolivia som utgångspunkt för gerillakampen i Latinamerika.

På baksidan presenteras JLAs biografi som "det mest omfattande och genomarbetade verk om Che Guevara som någonsin skrivits". Men det gavs ut året innan, 1996, på spanska, och författaren heter Paco Ignacio Taibo II. 1997 kom JLAs bok tillsammans med ett par till med samma omfång, och några mindre, men på spanska. Att Leopard har valt att översätta JLAs berättelse får väl anses naturligt eftersom det är till USA svenska blickar brukar gå.

För dem som vill förstå Che Guevara förblir hans egna ord bästa läsningen, tillsammans med det omdöme som de flesta, även JLA ger: att ord och handling var ett hos en extremt uppriktig och hederlig Che Guevara. "Che på svenska", finns på bibliotek, och kommer i nyutgåva i januari.

Eva Björklund

Infört på ELAK 1 dec 2002

till DEBATTsidan     eller     uppåt

 

 
© 2004 Svensk-Kubanska Förening. All rights reserved.
ELAK       http://elak.svensk-kubanska.se 

Webmaster: di@j
Uppdaterat: 2004-03-04